Återkom imorgon, då ska vi ha ett redigt toppeninlägg här på bloggen som gud glömde och alla andra också förresten.

Fortfarande förkyld. Kanske träning imorgon. Högst osäkert.

Vi fokuserar på Valencia Halvmara istället. Snabbt gick det!

-OL

A.G 2023

Vad ska man säga.
Lördagsmatch på hemmaplan. Husqvarna garden är fullsatt och arenan kokar. HVs svajiga inledning av säsongen borde göra spelarna mer än motiverade att steppa upp en sån match. Istället får vi bevittna det motsatta. Ett totalt förfall. Ett lag som totalt ger upp och visar för både supportrar och lagkompisar att den här matchen skiter vi fullständigt i. Var är glöden? Var finns viljan att vinna? Jag har otroligt svårt att se detta HV71 hålla sig kvar i högsta ligan, och helt ärligt undrar jag om de ens är värdiga att göra det.
Som supporter hoppas jag såklart på en förändring. Kan man få ihop laget och börja vinna matcher finns det gott om tid kvar fortfarande. Se bara på Ölmstad. Hur gjorde dom? Samma mekanismer kan funka oavsett vilken nivå man befinner sig på.

Idag har jag ovanligt många tankar i huvudet. Fler än två alltså. 

1. Jag tänker på Lasse Berghagen. RIP. Man kommer långt på att bara vara sig själv. 
2. Jag måste sluta vältra mig i gamla tider. Känner hur jag förmultnar långsamt inifrån. 

Lasse Berghagen var en folkets man. Han sjöng fel ibland och det blev rätt ändå. Vi såg en dokumentär på SVT. Jag kommer inte lyssna mer på hans låtskatt. Den ligger 100 mil ifrån min smak. Men det är befriande med människor som är som de är. En sort som man hade önskat mer av. 

Jag har börjat kolla dokumentären om David Beckham. Två avsnitt fullständig nostalgitripp med betoning på ”tripp”. Jag blir fullständigt uppslukad av den gamla engelska fotbollen. Den arbetarklassfotboll som alla kunde identifiera sig med. (Eller kunde alla det?) Men en sak fascinerar mig. Tillslaget på bollen. Ingen skjuter på det sättet idag. Kanske för att jag själv lärde mig att angripa en fotboll på det viset när jag var ung. Kanske för att David Beckham, Paul Scholes och de andra var min tids idoler. Jag föredrar deras sätt att angripa bollen på ett lerigt gräs snarare än dagens raka ansatser på hybridformaterat dito utan det minsta, utan det minsta antydan till lera. 

Men jag har en tredje grej. 

Jag kan inte förlika mig med tanken på att kanske inte dra på mig den svenska landslagströjan när jag vill. En tröja som jag bär med stolthet i alla väder trots att vårt landslag inte levererar. Och det gör mig inte bara sorgsen utan förbannad på den här jävla pissvärlden vi lever i. En värld som är så långt ifrån Lasse Berghagen och David Beckhams omistliga 90-talstillslag på bollen som man kan komma.

Var som Lasse och skruva den som Beckham.
/RD

Dom pratar om snöblandat regn på fredag. I min värld är det inte något man ser utanför fönsterrutan. Dåligt väder är något som generellt överskattas i jävlighet. Det är inte lika farligt som man tror. Är man medveten och har bra förutsättningar så är det inget stort problem. Det finns gott om andra problem som är värre. Det är bättre ute än inne.

Det ska byggas det ska grejas. Överallt och ständigt. Saker förändras och utvecklas. Det tänks och planeras. Konsulter, projektörer, möten och förberedelser. Ritningar och tillstånd. Stödmurar två meter höga. Gjuts i Skåne och fraktas med lastbil. Alla lika höga. På platsen lutar marken så på andra änden måste stödmuren vara 2.40. Pang det är åt helvete direkt. Leveranstider. Ockrande stilleståndsfakturering och dålig stämning. En del är alldeles för mycket inne när dom skulle behövt vara lite ute. Även om det regnar.

En god vän och medborgare åkte 52km i timmen uppför kaxholmsbacken för att handla fika till anställda och medmänniskor. Det kostade 1500kr i böter. Sånt här är det bara att sluta med direkt. Omedelbart. Polisen ska inte syssla med sånt här i dagens samhälle om ens någonsin. Det är ett totalt slöseri. Det är inte roligt för varken den utanför eller inne i bilen. 50 är en rimlig hastighet. Det finns viktigare sysslor för polisen.

Tänker på det där med dygnsvila. Inom vården bland annat. Det verkar som alla är missnöjda. Är beslutsfattare så långt från verkligheten eller är folk rädda för förändring? En person berättade för mig att det är ett rent helvete att komma in i en verksamhet kl10 på förmiddagen. Man är inte med i rytmen. Det blir ett helvete. Beslut måste ske nära där det ska verka.

Jag tror det är dags att ta sig i kragen, både på den stora och lilla nivån. Upp på hästen igen.
Vill ni ha lite underhållning kryddad med skarpt allvar rekommenderar vi detta till kvällen.

/Johan