Då var halva semestern avklarad, och det känns rätt okej faktiskt. Jag har hunnit med mycket, bland annat så har jag sprungit drygt 19 mil hittills. Att springa distans hemma i kaxholmen var precis vad jag behövde, det är semester på riktigt det. Dessutom har jag träffat alla i Holaveden inklusive respektive förutom Robban. Jag tror han undviker mig? Måste ta ett snack om det omgående. Jag fick också bevittna när Palle försökte öppna en flaska vin med en skruvdragare, det märks att han bygger hus. Snart försöker han säkert äta sin frukostgröt med skruvdragare också. Cyklat med Oskar på IK vistas MTB-bana, det är verkligen något visst med den. Den terrängen och banan har verkligen präglat många kaxholmsbor och nu är den bättre än någonsin. Cyklat uppför lyckåsbacken har jag också gjort, det tog 8 minuter och 21 sekunder, trots att grinden var stängd! Försök slå det om ni kan. Och så har jag börjat coacha min första adept, han kommer springa sin första mara någonsin 2021 och målet är 3 timmar. Jag tror vi gemensamt kommer lösa det på 2:50, var så säkra.

Semestervecka två rullar på i Göteborg, laddning inför lördagens lopp pågår. Det kommer bli bra, jag känner det på mig. Därefter blir det en vecka till med lite mindre planerat och sen är det dags för höst. Min favorit. Höstlöpning är oslagbart. Man måste åtminstone intala sig det redan nu. ÖIS-loppet blir av va? PeterNilsson kan väl svara här nedanför med en kommentar. Hoppas Dolla kommer ner i så fall..

Allt gott vänner / örnen

The story om Samuel Pihlström (för någon måste skriva den)

I vintras, närmare bestämt 29 februari, innan pandemi och elände slog till så besökte jag friidrottens hus för att kolla på iJSM. En orienterare sprang 1500m och blev trea på det nya perset 3:57. Det visade sig vara just Samuel Pihlström.
Några månader senare stod det klart att han var klar för Hälle, samma klubb som jag springer för,  han ville höja sin löpkapacitet för att på så sätt bli en bättre orienterare och trodde att popcorn-gänget var ett bra alternativ. Ulf Friberg tog honom under sina vida vingar och började sin process att forma orienteraren från Landvetter till en riktig löpare.
Med några få enstaka pass med gruppen gjorde han 30:58 på ett testlopp på milen. Kort därpå 14:38 på samma testlopp fast halva distansen. Det märktes inte minst på de gemensamma träningspassen att han nu började få ordentligt med fart under galoscherna.
Sen fick vi börja tävla. Samuel drog på sig löparknä och missade både 5 & 10km när vi väl skulle springa snabbt. 23 juni får han chansen och perser ordentligt på 1500m ner till 3:52. Alltså en kapning med 5 sekunder från iJSM i vintras där historien börjar.
Men så igår small det till ordentligt. I sitt tredje 1500m lopp gör han 3:44:65 och placerar sig som 7a genom tiderna i Sverige bland 19-åringar. Dessutom ett distriktsrekord i p19-klassen med över en sekund som han snodde av en viss Johan Rogestedt som också vann JVM-guld på 800m. Ja ni hör ju, såna talanger växer inte direkt på träd men då och då dyker de upp.   Jag är bara glad att jag får vara med på resan, för nu går tåget för Pilen.🏹

För egen del betade jag av det där loppet i Huddinge exakt två sekunder långsammare än Pilen, dvs 3:46:65 och personbästa med 7 sekunder. Inte fy skam det heller, men allting bleknar lite i jämförelse. Jag är i alla fall supernöjd, troligvis mitt bästa resultat hittills. Nu återstår det att se om man kan kapa ytterligare några sekunder innan skorna kan läggas upp på hyllan.

/ örnen