Såg ni Emil Persson? Så himla coolt! Den långa färden fram till backen, sen handlar det om att få just den där positionen att man bara kan ligga bakom för att bevaka och sen precis vid rätt ögonblick explodera för att gå om och vinna Marcialonga. Det var mäktigt att se faktiskt. Han är duktig den där Emil Persson, kanske den mest formstarka längdåkaren Sverige har på herrsidan just nu.
Johannes fortsätter åka bra. 11e plats på marcialonga är riktigt stort. Holaveden lyfter på hatten och gratulerar. Väldigt imponerande. Dessutom går Johannes klart bäst i våran fantasyliga också. Han måste ha mycket inside såklart.

För egen del är säsongen igång igen. I lördags körde vi 3000 meter och jag fick i uppdrag att hålla farten. Vi bestämde att vi ville gå för 8:10, och jag höll ganska jämn och fin fart i drygt 2300m. När jag tittade bak vid ett svagt ögonblick när jag började bli lite trött så hörde jag Pilen bakifrån ”japp, jag kör”. Sen gick han upp och tog över ansvaret. Solo sista 700 och i mål landade det på 8:09. Där bakom hade vi hela popcorngänget och jag tror alla persade. Rätt bra för att vara en säsongsdebut. Nästa helg blir det min tur förhoppningvis.

I Stockholm körde dom 3000m samtidigt. Ruggig nivå på svensk löpning nu när 18st gör under 8:20 på en tävling, varav 5st under 8 minuter. Det är faktiskt lite crazy men precis vad som behövs för svensk löpning om vi ska ta nästa steg tillsammans. Det som sticker ut mest från gårdagens resultat måste väl ändå vara Almgren svenska rekord på 7:41. Det är en riktigt riktigt bra tid faktiskt. Förra gången han slog svenskt rekord på samma distans blev det underkänt pga av att skorna vid ett senare tillfälle blev otillåtna, men nu gör han det igen och då hela 7s bättre. Det är så himla kul tycker jag. Draghjälp upp till halvvägs sedan solo sista 1500 på 3:44 har jag hört rykten om. Kan det vara så att det innebär att det finns mer att plocka ut? Förmodligen. Hoppas det.

Vi avslutar med en bild från landsjön. Sjöarnas sjö. (På vintern i alla fall). Hallbymössa för att hylla Johannes insats på marcialonga.

/ örnen

Efter gårdagens löpning satte jag på en gryta med köttfärs. Soltorkade tomater, bönor och kanske en gnutta för mycket lök. Långkok. Och spaghetti såklart. Köttfärssås kan jag, men där någonstans slutar mina kunskaper i köket. Därför är köttfärssås en bra maträtt att kunna, den blir sällan totalt misslyckad och man tröttnar aldrig. Gårdagens laddning kommer dessutom räcka långt in på veckan hoppas jag.
Mätt och belåten satte jag mig i soffan i precis samma stund som herrarnas skiathlon startade. Perfekt tajming. Man lägger ju upp helgen efter hur vinterstudions sändningar ser ut, det är sen gammalt. Burman såg fin ut. Lite tryck i åkningen för en gång skull. Dessutom gillar jag att han inte viker ner sig för lätt och är lite sådär lagom grinig.
Men 35 minuter intervallfart och nästan 90 minuter löpning totalt tar ut sin rätt. Ögonen slöts. Soffkudden är för skön ganska många gånger varje vecka. Framförallt på kvällarna. När jag vaknade upp var det tre norrmän på pallen. Allt är precis som vanligt. Man har sett det för och man kommer förmodligen se det många gånger till. Vem i Sverige kan utmana. Hur ser generationen född på 00-talet ut? Det kommer nog ta ett tag innan vi får ett vm guld på herrsidan igen.

Långlopp  idag. Dubbel svensk vinst förra helgen. Något liknande idag kanske? Hoppas på Eklöf och Marcus Johansson som vanligt, men det lär bli norsk dominans.
Damerna ser bättre ut såklart. Britta har förfrusit tårna men jag tror på svensk vinst ändå. Korsgren, Dahl, Mohlin eller Larsson. Men det mest intressanta är vem som går bäst i fantasy-gruppen.
Återkommer med update i nästa inlägg.

/ örnen