Författare: Holaveden (sida 12 av 287)

Vintersaga

Det blev några varv på elljusspåret ikväll med spårsläden. Packat och pistat. Det är nu det händer och november är inte ens slut.

Några meter ifrån garaget på ÖIS stod Palle och drog 90 minuter. En makalös syn. Vilken kväll!

vi ses på elljusspåret!
/RD

Vintern 23/24 officiellt invigd

Det är kallt. Runtom vårt avlånga land sprutar det snö, både naturligt och maskinellt. Igår såg jag de första långfärdsentusiasterna på isen i skatås. Tidigt!
Kan bli en lång och härlig vinter. Perfekt för att ge Robban och Palle de förutsättningar som krävs för att klara sina mål om 100 dagar. Blir det spår i ölmstad tidigt löser Robban topp 700. Ni vet var ni hörde det först.
hörs hej

Snö under gatlyktan

Ramlade dit igen. Förra två veckorna rullade på riktigt fint och jag såg elljusspåret i änden på tunneln. Intervaller enligt plan, hyfsad känsla med bra laktat. Nöjd satt jag på söndagkvällen och planerade veckans träning. Då kom den, känslan, ni vet den där känslan. Inte den sköna känslan av träningsvärk utan den krypande känslan i halsen. Ännu en fripassagerare hade åkt med hem från förskolan.

Ja ja…det är väl bara att bita ihop….nån gång blir det väl vår och smittofritt.

Snön faller i fall utanför förstret på Karlskronavägen, alltid något.

-OL

Som en kyrka längst vägen upplyst mellan träden.

Det är ingen hemlighet Lars Winnerbäck är genial. Ett av vårt lands stora artister. Men han har inget att göra i högtalarna på ett gym. Musik som har sång och text i centrum gör sig bäst i en bil. Musik för ett gym ska bygga på trummor. Det ska byggas bakifrån. Det behöver inte vara riktiga trummor det funkar med beats också som i hip hoppen. Men det måste vara pondus.
Kändaste träningslåten borde vara Eye of the tiger med Survivor. Enkla tydliga trummor. Bästa träningslåten borde vara Restless and Wild med Accept? Father med Sabaton? Det finns mängder man behöver inte välja.

Jag lyssnar en del på ett småländskt band som heter Birdflesh. Det är snabbt och inget för en offentlig träningslokal. Lite avancerat lite stökigt. Precis som Jazz. Jazz är inte för alla. Sverige har verkligen en rik mängd duktiga musiker. När det kommer till trummor har vi bland annat Åke Eriksson som kanske mest är känd för den breda massan som låtskrivare till Ooa hela natten med hans band Attack på 80talet. Vill man höra Åke briljera kan man lyssna på Wasa Express låt Skating on the rays of the midnight sun. Trumspel behöver inte vara snabbast eller intensivast. Kolla bara på Phil Rudd.

Ac/dc är det klara det enkla. Det är renheten själv. Det kommer aldrig att göras bättre. Det kan göras mer men inte bättre. Enkelheten. Rakheten. Stor pondus. Lyssna på en låt som Let me put my love into you. Man fattar.

Men det behöver inte vara rakt och enkelt heller. Kolla på Nils Fredrik Johansson. En trummis som inte är vida känd utan han fick barn tidigt prioriterade familjen men när farsan morfarn Nils Patrik Johansson ska spela in solo skivor då får man ställa upp. Farsans ord är lag. Där är trummorna levande och drivande. Hinner man slå på en cymbal till så gör man det. Lyssna på Nils Patrik Johansson Kings and queens.

Småländska trummisar har vi ju en del. Tänker främst på Slim Borgudd som spelade trummor i Made in sweden och Solar Plexus. Att han sen Lyckades köra två år i formel 1. Otroligt. Lyssna på Solar Plexus Frygisk samba.

Ta en jazz fredag. Tids nog kommer du förstå att det är värt det.

100 dagar kvar

Att Arvid tog upp Jens Lekmans gamla skiva gjorde mig varm i kroppen. Tänker på Hultsfredsfestivalen 2006. Jag var 17, snart 18. Hade med mig ett flak Bellman och visste inte mycket om livet. I bandspelaren gick ett blandband. Däribland Jens Lekmans Black Cab. Den finns inte på Spotify (i originalversion ska sägas, förra året spelade han in på nytt) men den fanns på det där bandet. Ett år senare såg jag Lekman på Bongo Bar precis efter att han hade släppt Night Falls over Kortedala och han öppnade med just Black Cab. Varma minnen från en tid då jag inte ofta missade en krogkväll och samtidigt inte hade några problem att springa sub 36 på milen. Den kombinationen går inte ihop sig när man är 35 vill jag hälsa alla våra 20-åriga läsare. 

Har varit några sega veckor med sjukdom men är på väg ut på andra sidan och har börjat hitta motivationen igen. Nu börjar vägen mot Vasan. 100 dagar kvar. Från och med nu kommer jag återge min resa. Målet är att återigen komma in topp 1000. Det har jag lyckats med två gånger så vet att det finns där nånstans. Men det krävs ett jäkla jobb. 

Allt gott, nu ska ni få mer Jens Lekman till morgonkaffet. 
/RD

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑