Författare: Holaveden (sida 107 av 287)

Vetlanda/Värnamo

Steget är inte långt. Men ändå. En 28-åring från Vetlanda som tagit vägar över engelska fjärdedivisionen, Norge och till och med skåpat ut Ölmstad och undertecknad en mörk fredagkväll för några år sedan gjorde GAIS viktigaste mål i mannaminne. Ett mål som gör att de fortfarande är med och kan klara sig kvar i superettan. Men kanske framförallt. En spelare som i och med målet borta mot Helsingborg satt matchbollen i händerna på IFK Värnamo som på måndag kan göra det ingen, jag vågar säga ingen, någonsin hade trott.

Tunavallen i Eskilstuna kan bli platsen som för alltid kommer att finnas inskriven i deras och allas historia. Det är galet. En saga.

/RD

Robban

Idag fyller han år, våran favorit-Robert. Stöttepelaren. Radiorösten. Konditionsfenomenet. Familjefadern. Vilken kille. För att uppmärksamma dagen kommer här helt unika bilder som var varit censurerat fram tills nu.
Vi gillar dig Robban. Snart dags för en ny fest på logen. Tänk att alltid va påväg!
/ holaveden

Nordiska mästerskapen

Anmälde mig till kanske årets sista tävling häromdagen. Nordiska mästerskapen i Terränglöpning. Det går i Huddinge vid Lida friluftgård 7 november. Veteranklass. Det kommer lukta höst och liniment. Känns som ett perfekt avslut på säsongen. Så nu har jag letat fram spikskorna och börjat köra gräsintervaller.

-OL

Holaveden gillar terräng

I sista stund

06:55 Asfaltering inom en timme, en sista överblick, en sista justering. Vad behöver inte en sista justering? Höften börjar bli bättre, måste fortsätta jobba där. Vara sk proaktiv. Med tidens gång blir det man jobbar på bättre.

Sambon har hamnat på väntlistan. Ny tid till Linköping 30/11. All denna tid.

Grabben har ärvt min gamla innebandy klubba. Inget korsband ingen innebandy.

Det snöar i norra Sverige. Den där känslan alltså.
Väntan. Förväntan.

Fortsätter jobba på att få med Rob till gymet.
Man väntar.

07:47

Hösten är oberäknelig. Ena dagen kanonfint och man vill inget hellre än att ut och träna. Andra dagen total misär. Jag pratar främst om vädret, men också min egna dagsform. Det känns som jag räknar ner dagarna till något jag inte vet vad det är. Vad väntar jag på?

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑