”Jag åkte inte till Orsa för att bli en bättre skidåkare, utan för att bli en bättre människa” 

– Robert Davidsson, Orsa 2019

Palle i köket. Lite mat som puttrar på spisen. Dansband från hubbes högtalare. Lite vin. Lite chips. Lite kläder som hänger på tork. Lite yr i huvudet efter 50 kilometer skidåkning i nysnö och direkt därpå 30 minuter i en alldeles för varm bastu. Skidsemester är kanske den bästa semestern. Man blir en bättre människa.

Det var fint i Orsa. Nästa år blir säkert ännu bättre, jag känner det på mig.

Åter i Göteborg. Tillbaka till regnet. Men det känns inte lika jobbigt efter att man fått några dagar med riktig vinter och gott umgänge. Löpvila i snart en vecka. Det känns okej i benet men nu är det dags att testa om det funkar. Börjar lugnt och fint för att komma tillbaka ordentligt. De gamla rundorna hemma i kaxholmen och gym hos löparlegenden är nog det som behöva. Sydafrika är bara några dagar bort. Tvåplaggslöpning varje dag. Det blir en speciell vinter det.

/ örnen

Snart vänder vi inte bara blad, vi byter kapitel helt och hållet. Vi är inne i slutfasen av 2010-talet och det som väntar är alltså ett nytt decennium. Tiotalet är väl på nåt sätt Holavedens år. Det var då vi lärde känna varandra och startade detta bloggkollektiv som bara ångar på. Palle och Oskar kände självklart varandra sedan tidigare, men det krävdes tre för att dansa den tango som senare blev vi. Jag minns det som igår, Palle nyseparerad och återvände hem till sina rötter. Oskar var en sån man följde på Twitter och med sina framgångar i staterna. Tillslut dök det upp ett SMS att jag borde följa med till Eksjö, ¨eller starta förevigt i led 6 på Vasaloppet¨ som det ordagrant stod. Och visst hade han rätt, precis som så många gånger förr. Oskar den kloke. Det blev aldrig någon mer start i led 6 för min del. Resten är som man brukar säga historia.

Men tiotalet är inte bara Holavedens år, det är även Arvid Örns. Åren mellan 15-25 är man med om ganska mycket. Man växer, man formas, man funderar mycket och tillslut kanske man landar i något. Det har varit en otrolig resa, och det är svårt att komma ihåg exakt allting man varit med om. Men några höjdpunkter sticker självklart ut på ett eller annat sätt.

Jag tog studenten. Jag åkte på turné i 4 veckor runt om i Europa och spelade för tusentals fans. Jag åkte fem Vasalopp och ett Marcialonga. Cyklade halvvättern två gånger, bland annat med pappa som fått ett nytt hjärta. Flög för första gången när jag åkte till Taiwan och spelade. Gjorde mitt första Göteborgsvarv 2013 på 1:53 och har inte missat ett enda år sen dess, nu senast 2019 på 1:08:00. Jag köpte två lägenheter, inte samtidigt. Jag var i Kina med samma band under två veckor och turnerade. Jag åkte till USA och förlovade mig med en fantastisk tjej. Körde ut drygt en halv miljon fruktlådor under några år till olika företag. Var med när några fina vänner gifte sig. Blev senare lämnad av mig egna tjej. Flyttade till Göteborg och lärde känna säkert 50 nya vänner. Och sedan starten av detta decennium har jag sprungit 104 löptävlingar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag minns dem alla, men många har jag faktiskt bra koll på.

Som sagt. Det är svårt att minnas allt, men vissa grejer sticker ut. Utöver samtliga grejer ovanför minns jag nästan alla stora konserter jag varit på, vilket jag tycker är värt att spendera pengar på då det faktiskt allt som oftast blir ett väldigt bra minne.

Vart ska man nu ta vägen, och vad kommer ske kommande tio åren? Har jag landat i något senaste åren?  Nej. Jag är förmodligen mer vilsen nu än när jag var femton, men det får man vara.
Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra eller ta för mig. För tillfället är jag ett blankt blad redo att fyllas med nya minnesvärda dagar och händelser. Det må låta klyschigt men det är ju kul när det inte är slentrian, det är då man känner att man lever på nåt sätt.
Jag kommer förmodligen stanna kvar här i Göteborg i min lilla pärla till lägenhet ett tag till, det som verkligen börjar kännas som hemma just nu. Ibland känns det ensamt, ibland känns det väldigt skönt. Men det gäller att fylla dagarna med något som känns meningsfullt, och ofta funderar jag på vad det kan tänkas vara. Jag kanske borde utbilda mig till något? Jag ska i alla fall börja 2020 med en månad i Sydafrika, där kommer det finnas gott om tid mellan passet att fundera på framtiden.

Holaveden är alltid påväg, och den som läser bloggen får veta vart.  / örnen

Oskar den kloke, som fick mig att aldrig mer starta i led 6

Är det idag det sker?
Vår småländska stolthet har sett riktigt het ut senaste tävlingarna och allt pekar mot att han gör ett allvarligt försök mot OS-kval i Valencia idag. Kanske kan det rent av räcka till svenskt rekord. Det blir spännande att följa. Givetvis tillsammans med andra svenskar som är bland de bästa vi har i landet. Jag hoppas vi får flera tider under 2:20.
Svensk löpning har haft ett riktigt fint år, jag tror det skrivits många artiklar om detta redan men ändå värt att påpeka igen. Ett exempel är stockholmaren Archie Castel som nyligen gjorde 1:04:10 på halvmaran i San Sebastian. Senaste tio åren hade den tiden placerat honom som etta hela 6 gånger, som tvåa 3 gånger och som trea en gång på sverigestatistiken, i år 2019 räcker det bara till en sjunde plats. Min egna tid 1:08:00 räcker i dagsläget bara till 24e plats i Sverige. Jag håller ändå tummarna för att jag får vara kvar på topplistan som sträcker sig till de 25 bästa året ut, men det hänger mycket löst. Jag kommer i alla fall inte förbättra den innan årskiftet så jag får förlita mig på att det inte dyker upp nåt nytt namn på listan.

Valencia är som sagt platsen där det sker idag. Vi skickar alla lyckönskningar vi kan och kommer senare uppdatera er om hur det gick.

Denna bilden har nåt. Två stilmedvetna killar i Palles kök efter ett varv runt landsjön. Med den vill vi önska glad första advent!

Man måste våga ta långskotten, ibland går dom ju faktiskt ribba in. Lidingöloppet 2018 var ett långskott som gick kryssribba in. Efter en riktigt usel sommar hade jag sakta men säkert fått upp farten som sånär kunde liknas vid löpning. Jag hittade några backar i Göteborg och några vändor upp och ner visade sig göra susen. Hem till Jönköping och framförallt Ölmstad för att stämma av formen. Det kändes överraskande lätt ett varv runt ÖIS-banan. Robban blev imponerad vill jag minnas. Veckan efteråt sprang jag runt Lidingö på 1:48. Det var ett rejält långskott som fortfarande ger mersmak. Hade jag inte fått till det där loppet tror jag på riktigt jag hade lagt av, på den nivån var det. Elden hade falnat, men det var tur att det fortfarande glödde. Lidingöloppet 2018 kastades det på mer virke och nu brinner det för fullt igen.

Ett annat långskott var en efterfrågan på biljetter till Winnebäck i fredags. En go gubbe från Göteborg erbjöd en fattig kille från Jönköping strax innan löning en gratisbiljett till en favoritartist från Linköping. Det blev en gemytlig kväll i Scandinavium. Jag har varit på väldigt mycket konserter, men det var längesen jag kände att varenda textrad och ackord träffade rakt in i bröstkorgen. En otrolig kväll faktiskt. Ibland måste man bara ta långskotten..

Jag läste en blogg för många år sedan som hette löpelden. Det var en väldigt bra blogg, och hade ett väldigt slående bloggnamn. Löpelden. Går givetvis tolka på flera olika sätt, men att verkligen brinna för något är häftigt och det är så jag tolkar det.  Om det så är att bygga hus, bygga batterier, löpa eller dra i en skierg. Jag tror man behöver lite mål och mening med sitt liv. Lite eld helt enkelt. Vad tråkigt det vore annars. Tänk att aldrig vara på väg någonstans, holaveden hade inte funnits då. Vi är alltid på väg.

En hymn kan man också beskriva som tacksång, eller lovsång rent av. En sång eller en melodi man sjunger när man är tacksam. Och jag är väldigt tacksam. Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg över allt jag är tacksam över, men jag tror det hade blivit för långt och tråkigt att läsa. Vi kan ta en sak i taget; Ikväll är jag mest tacksam för köttförsåsen mamma lämnade kvar i frysen sist hon var här.

/ örnen

Jag tror du litar på himlen men den tänker inte på dig
Jag tror du litar på ett annat liv än det här
Jag tror du litar på turen, lita inte på sånt
Står du still på en plats så blir du helt enkelt kvar där