Snart en vecka sen varvet. Den lätta besvikelsen över att det tog 20 sekunder längre tid i år har lagt sig. Ingen fullträff men vad gör det. Släppa och gå vidare, ingen oro tjabo. Kanske kommer fullträffen ikväll i Eksjö, det brukar gå fort där och jag hade inte tänkt starta längst bak. Rainer Scholz passa dig, i år hänger dina 32:39 riktigt löst. Oskar gör comeback efter en skidsäsong. Alla som var med minns nedjoggen efter förra årets haveri i eksjö. Eller nedjogg är väl synd att kalla det, det handlade mer om primitiv överlevnad. Armrörelsen fanns där men benen bar inte riktigt. En sambo som höll armkrok hela vägen till omklädningsrummet. Det är kärlek det. Kärlek at it’s finest!

Eksjö har verkligen lyckats med sitt stadslopp. Det går på kvällen, mycket publik ute och tittar, banan slingrar sig fint runt centrala Eksjö och målrakan är helt perfekt på gågatan med affärer och restauranger utmed sidorna. Jag önskar Jönköping kunde få till ett riktigt bra och publikvänligt stadslopp också. Denna helgen hade varit helt perfekt när Jönköpings marknad pågår för fullt. Mycket folk som är ute och tittar plus att det är långhelg så att bjuda hit kompisar som kan stanna över natten hade inte varit några problem. Det ska vara centralt så för min del behöver det inte vara endast ett varv. Jag har kollat en del på youtube och där går det 10-kilometerslopp i USA som är fem varv, ibland mer. Tighta kurvor och mycket folk utmed som hejar på. Palle som speaker, en spektakulär målgång, spurtpris efter 4 kilometer. Fatta vilken stämning. Upp på bron, runda bryggan, bort till polisen innan man går på bron igen. Hela tiden ser man löparna runt om hela banan. Jönköping city run.

Igår blev det årsdebut på 5000 meter på Fredrikskans i Kalmar. Eller Kaamaa som man säger. Lagmatch med IKHP. Vi har halkat ner en division så tyvärr är motståndet inte lika bra som förra året då jag tampades en del med löparna från Högby. Vi startade i behagligt fyraminuterstempo första 3 kilometerna. Jag ville spara lite på krutet i benen till Eksjö så det fanns ingen anledning att gå hårt från början då det handlar mer om placering än tid i dessa lagmatcher. Med 2 kilometer kvar satte fart vilket resulterade i en avslutning på 6:07, kändes riktigt bra och kontrollerat. Bådar gott inför ikväll.

Ses i eksjö.

En Claesson, en Öhrn, en trött Oskar.

Hoppade in i en Volvo igår med fyra väldigt goda kamrater och for till Stockholm. Ibland måste man bara dra utan att tveka. Vi såg våra tonårsidoler på scen igen, kanske för sista gången vem vet. De senaste skivsläppen har inte varit några favoriter, känslan försvann när originalmedlemmarna började lämna och det formades egentligen ett helt nytt band. Därför blev det en riktig nostalgitripp när de bara körde låtar från sina två bästa plattor, 21 låtar på 90 minuter, och alla originalmedlemmar var samlade på scen igen. Intensivt. Sen drog vi hem.

På tal om intensivt. Att följa den blå linjen på lördag kommer bli en svettig historia. Jag har följt väderprognosen lika intensivt som inför ett Vasalopp. Det har pendlat mellan tio grader och moln, till regn och nu är det uppe i 29 grader och stor sol senast jag tittade. Varmt och vindstilla är väl ingen favorit, det liknar det tuffa året 2013 för er som var med. Folk låg avsvimmade i diken lite överallt och i mål såg det ut som ett slagfält. Mitt första år och jag sprang för 20e startled på ca 1:53. Tog det piano men benen var ändå helt förstörda efter 15 kilometer. På lördag hoppas jag att det går lite snabbare, men ska det blir sådär varmt kanske man får anpassa sig så att inte hamnar i ett dike innan Götaälvbron.

Vilken chock för alla björkar som slagit ut att få ett snöoväder på sig bara sådär. Alla stackars vitsippor som kämpat med att trycka sig upp från backen får 5 centimeter snö över sig. Alla dessa gamla skrönor man hört om när det snöat under vätterrundan ett år, eller när isen låg kvar när Landsjön Runt avgjordes. Har aldrig riktigt trott på det där, låter mest som gamla skrönor som sagt. Det var alltid lite värre förr, hårdare, mer snö, kallare. Men i torsdags snöade det verkligen och jag tänkte på björkarna. Stackare. I slutet av Maj ska det väl inte snöa ändå? Alla de där gamla historierna blev mer verkliga för mig när jag väl fick uppleva det själv. Igår kände jag mig som en björk som precis slagit ut och sen fått ett snöoväder på sig. Grillen åkte fram och där stod vi i täckjackor och försökte värma på våra burgare när termometern bara visade precis över nollan. Ett lättare regnväder drog in över oss precis när köttet var genomstekt. Ska det verkligen vara så här illa. Springer fortfarande i långa tights och överdragsjacka.

Ge mig tjugo grader varmt, tvåplaggslöpning överallt. Tusingar på vistakullevägen. Vätterutsikt och en perfekt glödbädd på grillen när kvällen närmar sig. En sommardag blir inte bättre än så.

Idag åker Holaveden till Västkusten. Eller bästkusten som många säger. Vi tänkte ta pulsen på Göteborgsvarvet. Vad tänker ni på när ni tänker på Göteborgsvarvet? Har du några skräckhistorier, eller har  kanske upplevt ditt livs ögonblick längs med den blåa linjen? Berätta gärna med en kommentar här nedanför så kanske det hamnar i en podd inom de närmaste dagarna.

Hörs hej!

Tänk om man kan runda Poseidon på 57 minuter. Alltså inte bara ett varv runt själva fontänen utan fortsätta nerför avenyn och vidare mot Slottskogsvallen innan klockan hinner passera 14:13. Det borde gå. Rundar man götaplatsen på en timme behöver man hålla 3:30 tempo för att klara av det. Men det finns inte marginal för att tappa tempo på slutet, då spricker tidsschemat direkt. Under mina tre senaste varv runt Göteborg har jag faktiskt varit 2 minuter före det uppsatta tidsmålet, men det blir svårare och svårare eftersom man varje år kapar bort några minuter på totaltiden. Jag är ingen expert på att passa tider men hittills i år har jag tränat 141 mil på att springa i mål på rätt tid. Det kvittar hur mycket man tränar och övar, ändå infaller sig ett visst tvivel, man känner efter och letar fel. På tävlingsdagen står vi där sida vid sida, och den med tron på sin sida kommer klara av uppgiften. Veta vad man är kapabel till, och verkligen gå för det. Låta löpelden inuti löpa fritt.

En fantastisk låt. Synd att han är Bajare, det är som att sätta en morakniv i Robbans djurgårdshjärta och vrida om i  när man delar detta på en blogg han själv skriver på.  Har lyssnat på denna låten varje morgon innan mina fyra göteborgsvarv, ser ingen anledning till att inte göra det även i år. Den har nåt.

Ses i göteborg. 11 dagar kvar.

ps; hur många låttitlar gömde sig i dagens inlägg?

Uppdatering; 2timmar och 25 sekunder lyckades Eliud Kipchoge avverka de 42 kilometerna på. Det kommer inte räknas som nytt världsrekord men han kanske bröt en barriär många trodde var omöjlig. Breaking 2 är inom räckhåll. 

Projektet startades 2015 av universitetet i Brighton. De hade som mål att innan 2020 ska en löpare klara den mytomspunna tvåtimmarsgränsen på maratondistansen. För att lyckas med det måste löparna springa varje mil på 28:20, ett snittempo som är innebär 2:50min/km.  Omöjligt säger många, möjligt säger vissa. Andra säger att det bara är ett PR-jippo signerat NIKE, eftersom de har tagit fram en sko som ska vara den ”ultimata” maratonskon som ska användas , och den ska tydligen vara 4% snabbare än tidigare skor. Hur man nu räknar på det.

Tidigt idag görs/gjordes första försöket i projektet ”breaking2” och det kommer genomföras på formel 1 banan Monza i Italien. Alltså en oval rundbana som mäter 2,4 kilometer. Löparna kommer ha en bil framför sig som pace, och under tiden får de drickalagning och service från motorcyklar som åker bredvid. Allt för att få till det perfekta loppet. Med så mycket riggade förutsättningar hade de lika gärna kunnat använda EPO när de ändå var igång.  Hur det än går under loppet kommer det nuvarande världsrekordet på 2:02:57  stå kvar även efter försöket eftersom försöket på Monza inte kommer klassas som ett världsrekord under de förutsättningarna som råder.

Nike har valt ut tre atleter som de tror har de rätta förutsättningarna för att klara av två timmar. Eliud Kipchoge, (vann OS maran), Lelisa Desisa (2 segrar i Boston Marthon) och Zersenay Tadese (världsrekordet på halvmaraton). Försöket beräknas starta 05:45 imorgon. Även om det skriker reklamjippo tycker jag det är intressant. Kan dom så kan fler, två timmar kanske inte är omöjligt med några visar vägen. Det återstår att se. Om 15 år tror jag man skrattar åt tiden precis som man gjorde med den magiska 4-minutersväggen på den engelska milen.

Själv springer jag en kvartsmaraton i Värnamo. Det finns ingen magisk drömgräns att nå där men kanske kan jag gå under 34 minuter. Huvudsaken är att få ett bra fartpass inför Göteborgsvarvet som det bara är två veckor kvar till.