https://soundcloud.com/user-450397479/holaveden-podcast-8-johan

Nu fattas det bara ett guld i samlingen. Bronset hämtade jag hem i terrängen på Öland. Silverpengen igår när 1500 meter avgjordes i Habo. Båda gångerna har Omar Mohammed vunnit som tävlar för Högby. Killen är 17 år gammal. Han har något jag inte har, och det är väldigt svårt att träna sig till det. När det väl dras ihop till spurt så har han en växel till, ett kick som är väldigt svår att matcha. Jag måste avgöra tidigare om det ska gå.

Igår blev det ett typiskt taktiklopp, ingen ville ligga först och hålla fart. Tror första 400m gick på 71-72 sekunder ungefär, ganska långsamt med andra ord om man siktar på en tid runt 4 minuter. Då var det alldeles för många kvar i klungan så med 800 meter kvar gick jag upp och körde ganska hårt för att försöka bli av med så många som möjligt inför en spurt. Jag lyckades nästan.

Ett lopp som går fort från start till mål passar nog mig bättre. Då handlar det inte om att avgöra sista 50 meterna, utan det som avgör är om man tål att ligga på max  i 4 minuter. I tisdags var det ett sånt lopp, vi var fyra stycken som var sugna på att springa snabbt och struntade lite i placering. Då gick det 5 sekunder snabbare än vad det gjorde igår. Jag tror inte det är omöjligt att gå under 4 minuter i år, men kanske måste jag köra loppet på egen hand i så fall. Bara bomba från första metern…

1500 meter har blivit en riktig favorit, det är nog den roligaste tävlingsdistansen. Mycket taktik, att hamna rätt i klungan, att våga gå med när någon rycker eller stanna kvar för att spara på krutet. Farten, kampen om placering, mjölksyrafesten. Vissa lopp går snabbt från början, andra lopp väldigt långsamt. Väldigt roligt när man vet att man är i bra form och kan lägga upp taktiken på flera olika sätt.

Nu siktar jag in mig på 5000m, DM går vecka 28 och jag hoppas att vi blir några stycken som är sugna på att göra en bra tid och  inte bara springa om en bra placering. DM på halvmaraton går senare i september. Jag har lovat mig själv att inte anmäla mig till en halvmaraton igen om jag inte gör under 32 på milen, så jag för helt enkelt de till stt klara av det innan september.

Hörs hej

Jag har nu gjort två försök på det som kallas för löpningens blå band. Eller i vissa fall till och med för friidrottens blå band. Det sägs att det är den perfekta kombinationen mellan uthållighet, snabbhet och taktik, kanske är det det som gör att 1500 meter är så prestigefyllt. Mitt första försök var förra året under lag-DM. Jag hade sovit 3 timmar efter att flyget blivit försenat på vägen hem från en solsemester på Mallorca och en halvtimme tidigare sprang jag 3000, så uppladdningen var inte optimal. Då landade jag på 4:17. Ingen direkt mersmak eftersom det var en fruktansvärd känsla sista varvet.

Igår anmälde jag mig lite spontant till Råslättspelen. Tanken är att springa DM på lördag i Habo på samma distans, så jag tänkte det kunde vara bra att öva på ett lopp innan för att få in farten lite. Det gick riktigt bra. Anton Rehn och Andreas Davidsson från Högby gjorde ett fint dragjobb första 2,5-3 varven, så jag behövde inte göra mycket jobb själv. Det gick oförskämt lätt och det kändes verkligen kontrollerat, så med 300 meter kvar gick jag upp och höjde farten. Fick en liten lucka  men det räckte inte för Hovslätts nya stjärnskott, som även vann Eksjö stadslopp, kom med en rasande fart sista 50 meterna och gick om rätt enkelt. 4:03:64 stannade tidtagningen på. Nu är det bara att sikta in sig på sub 4!

Två nya personbästan på 5 dagar.
Löpning är verkligen oslagbart när det flyter på så som det gör nu.

Foto; Alexandra Backlund

/ Aö

Nu ska jag ta med er på en liten historia. Det var här i Eksjö allting en gång började.  Micke Levinsson barnvaktade mig 1997 och vi åkte till Eksjö för att springa. Nummerlapp på magen precis efter man lärt sig gå. Sedan dess har det rullat på.

2013 grundades holaveden, det dröjde ett tag innan bloggen föddes men innan dess hade vi börjat sällskapa på en de träningspass. Oskar skrev ¨följ med till Eksjö stadslopp eller starta för evigt i led 6 på vasaloppet¨. Då sprang jag på 36:57 och i bilen hem lärde jag känna Johan som fått i sig 3 stora mariestad och började komma igång med snacket. Jag har aldrig stått i led 6 sedan dess.

2014 hade jag lärt känna Robban the slugger davidsson och tillsammans drömde vi om att springa en mil under 35 minuter. En så kallad drömgräns, 3:30min per kilometer. Eksjö stadslopp var platsen det skulle ske på. Tidigare hade jag gjort en mil på låga 36 så jag visste att det skulle krävas något alldeles extra för att klara av det, men vi gav det en ärlig chans. Växeldrog från början, om jag inte minns fel fanns peternilsson med i bilden och stod och skrek vi den sjätte kilometern. Han har väl i och för sig alltid funnits med i bilden. Legendstatus. Vid den åttonde kilometern lämnade Robban mig och gick för det på egen hand. Det var kört tänkte jag. Sista kilometern ger jag allt och kommer ikapp både Robban och den då nya löparvännen Bennet. Under den långa målrakan ser man klockan över målgången. Den tickade väldigt snabbt och jag trodde inte att det var möjligt när jag ser att det börjar närma sig 35 minuter. Sista spurten, går förbi Robban och bennet och in under målet på 34:44. Succe!

2015 sprang jag inte, men Oskar gjorde 33:25 och det kändes smått omöjligt när han skickade ett sms och berättade om det.

2016 startade optimistiskt i rygg på David Nilsson och Oscar Claesson (som förövrigt vann vilden igår före Anders Kleist). Halvvägs hade vi 15:50 och jag kände på mig att det hade gått lite för fort för mitt eget bästa. Rainer stod längs med banan och bevakade sitt personbästa som löd 32:39, dum nog som jag var trodde jag att jag hade det ett tag. Men det straffar sig att ligga på och i mål landade jag på 32:52.

2017 så är vi framme vid årets lopp. Under vintern har jag under mina träningspass funderat mycket på vad årets målsättning ska vara. Jag har ofta kommit fram till att inte sätta upp några tider som målsättning utan se till att sköta träningen ordentligt så kommer tiderna automatiskt. Men jag ljuger om jag säger att jag inte ville bli bättre, och ner mot 32:30 ville jag verkligen göra under året. Höreda och Landsjön runt indikerade på att träningen gått riktigt bra, men eftersom det inte är några tiokilometerslopp stod perset från förra årets Eksjö stadslopp kvar.

Perfekt dragjobb av Oscar Carlsson som springer för Hässelby, vi hade 15:44 halvvägs och jag började drömma om att få springa på målrakan och se klockan fortfarande ticka på minut 31. Vid sjätte kilometern fick jag släppa Oscar, jag är osäker på om han gjorde en tempoökning eller om det var jag som tappade lite. Vid åttonde kilometern var jag nere på botten, det är rätt tungt att ta sig tillbaka mot målet. Några få backar och en del tighta kurvor. 3:19 klockade jag den näst sista kilometern på, jag började inse att under 32 skulle bli tufft. Mot målrakan och sista kilometern. Jag tuggade på så hårt det gick men fick ändå inte den där slutspurten som jag hade hoppats på, och när jag närmade mig målgång såg jag målgångsklockan byta från 31 till 32 minuter precis framför mina ögon.

32:06. Med andra ord 0,6 sekunder för långsam per kilometer. Nästa gång.

/ AÖ