Första semesterveckan har levererat riktigt bra. Många löpmil, ett nytt PB på 1500, roadtrip, paddling, mountainbike och så blev jag bortdömd på ett musikquiz. Nya tag nästa vecka. Då finns det chans till PB också när jag springer 5000m på fredag. Innan dess hoppas jag på lika fina och många löpmil, lite MTB och revansch på musikquiz.

Denna veckan kännas riktigt bra rent löpmässigt, allt jag går och tänker på nu är hur mycket som kan gå fel. Finns många fällor att fastna i.

Tre löpare som jag lyckades fastna på bild med.
/örn

Till och börja med vill jag återigen tacka för alla som bidrog till holavedens insamling, det fortsatte ticka in lite efter det senaste inlägget jag skrev. Kingen sponsrade med några hundralappar och A Lennart Juhlin-junior sponsrade med ytterligare några. Ni är för fina och plussade på eran karma ganska rejält. Pengarna räckte och blev över, det skrev jag om redan förra gången och samtidigt lovade jag att skänka överskottet till något vettigare. Därför betalade jag igår Ölmstad IS en slant för att de ska fortsätta hålla skid och elljusspåret i så fint i skick. Har ni inte varit där är det värt ett besök, eller flera till och med. Jag vet inte vilka det är som sköter om det men jag antar att våran vän Peternilsson är den som tar det största ansvaret. Pengarna kommer användas bättre där än till mina egna ekonomiska bekymmer, kanske en dunk bensin så Peternilsson kan dra skidspår under vinter, kanske till nya skyltar eller lampor. Det är en klubb och framförallt ett motionsspår som verkligen alltid är påväg någonstans.
Åk dit och spring i helgen om ni har möjlighet. Stötta eran lokala förening. Har ni ingen inspiration kan ni testa och se hur många varv ni hinner på en timme, kommentera här nedanför hur många det blev och så hoppas vi på att nån slår Robbans rekord på 15,5 kilometer.

Träningen rullar på. Löpning är så gött när det flyter på. 20×400 på Slottskogsvallen låter hårt, speciellt när coach har beställt en stygg tid man ska hålla. Första varvet sneglade han på mig och sa bara ¨nä örnen, det går alldeles för långsamt¨ efter det vågade jag inget annat än att pinna på. Men ett sånt pass blir lättare när vädret äntligen bjuder på lite sommarvärme, vallen fylls av goda medlöpare men också av flertalet goda vänner. En bekant som cyklar mycket sa en gång till mig att löpning känns så osocialt, jag förstår inte vad han menar. Visst att cykel är en social träningsform, speciellt när man stannar och fikar så mycket, men löpning är oslagbart ur den synpunkten tycker jag. Det blir såklart inte direkt några långa konversationer just under en intervall, men under uppvärmning, ombyte, nedjogg och bilfärden hem så hinner man diskutera i princip allt mellan himmel och jord. Det är trevligt. Veckans hårdaste pass är oftast det man ser fram emot mest av allt. Utan min träningsgrupp vet jag inte om jag hade sprungit så mycket som jag gör om jag ska vara helt ärlig, jag är väldigt tacksam för att ni finns.

Där har ni veckans två pass jag tycker ni ska testa om ni vill bli bättre löpare. Antingen en timme löpning på ÖIS-elljusspår eller 20x400m på bana med 60 sekunders vila. Eller varför inte köra båda? Där i mellan fyller ni ut med ett eller två distanspass i lugn fart så har ni en komplett träningsvecka som kommer ta er ganska långt. Jag lovar er att båda passen kommer göra gott senare i sommar när tävlingarna börjar rulla på, varesig du siktar på korta distanser eller ultra.

Take care, keep on running / örnen

Som ni många vet, covid-19 ställer in typ allt. Förutom träning. Det går jättebra att träna! Jag undviker gym, men utöver det rullar det på som vanligt. Lite extra styrka hemma på golvet eller på utegym funkar utmärkt. Och det funkar utmärkt att springa, speciellt i små grupper. Vi har sällan någon närkontakt och ingen som känner sig sjuk springer ändå. Däremot har i stort sett varenda tävling ställts in hittills i år, vilket gör det lite halvsegt att träna så mycket när man inte har något att se fram emot. Men det är egentligen världsliga problem i jämförelse givetvis.

Vi har kört två träningstävlingar senaste månaden. Bara lokala tillställningar där det dyker upp samma gäng som jag tränar med på daglig basis i stort sett. Åtminstone ett pass per vecka springer  vi tillsammans. Igår körde vi 5 kilometer runt en liten sjö strax utanför Göteborg. Platt, snabb, kontrollmätt bana som dagen till ära dessutom var helt vindstilla och bjöd på bra motstånd att mäta sina krafter med. Visst hade man önskat en nummerlapp på bröstet och ett officiellt resultat, men man kan inte få allt ett sånt här år. Lite trist måste jag erkänna, speciellt när man känner sig i grym form.
Klockan stannade på 14:34. Bara 7 sekunder ifrån mitt PB på 5000m bana, med riktigt fina ben under hela loppet. Det finns verkligen hopp för den här säsongen om vi får möjlighet att börja tävla senare i år. Det är det som håller motivationen uppe just nu.

Jag har det inte svart på vitt, men jag tror Göteborg är Sveriges bästa löparstad just nu. I samma lopp som jag sprang var det 11st före mig i mål, på tider mellan 14:05 och 14:26. Totalt var vi 15 herrar under 15 minuter. Det är ruggig nivå. Då måste jag också passa på att skryta lite över Hälle som klubb, som förmodligen  är Sveriges just nu bästa löparklubb. Vi har alltså 8 herrar topp 25 på den inofficiella statistiklistan på 5km för 2020. Det är galet. Ytterligare 7st på den listan är bosatta i Göteborg och jag tränar med de flesta nån gång varje vecka. Den psykologiska effekten av att träna med andra på hög nivå är slående, man blir som man umgås och man sätter upp ribban ett pinnhål för varje vecka som går känns det som. Vill man vara med bland de bästa räcker det inte med 14:34 på fem kilometer, man måste pusha gränserna ännu mer. Det är en miljö som är väldigt inspirerande tycker jag.

Om några veckor hoppas jag det blir fritt fram att tävla. Det borde gå att lösa även i en pandemi. När samhället rullar på i stort sett som vanligt borde även friidrotten kunna göra det. En idrott som går att reglera väldigt enkelt. Ta bara gårdagen som exempel – lokala arrangemang, småskaliga tävlingar med få deltagare och gott om utrymme mellan de olika heaten. Ingen publik, knappt några funktionärer, det delades inte heller ut några segerkyssar under prisceremonin, eftersom det inte behövs. Om vi får springa med nummerlapp på bröstet om några veckor hoppas jag på att den där drömmen om att springa en mil under 30 minuter går i uppfyllelse. Då kvittar det nästan hur resten av säsongen gestaltar sig.

Ta han om er friends.
/ örnen

Jag och Philström. JVM-medaljör i orientering. Nu lär jag honom allt om fågelvägen

Den inofficiella listan på 5km 2020. Bra nivå. Tack till lorenzo nesi som håller koll.

Igår kom ett nytt besked – inga tävlingar för seniorer fram till 8 juni.
Corona sätter oss på pottkanten. Sverige är verkligen på paus. Vad ska man göra egentligen? Det känns som veckorna rullar på innan jag ens hinner tänka, vi är redan i mitten av maj alltså?
Idag skulle göteborgsvarvet gå av stapeln. Jag har sprungit 7 år i rad. Det hade såklart varit kul med ett åttonde. Det var göteborgsvarvet som fick upp mina ögon för Göteborg, det är ett härligt lopp måste jag säga. Jag springer det mest för stämningen.

Jag är ingen expert på virusspridning men jag kan tycka det är lite parodiskt hur man hanterar vissa frågor. Fotbollen ska dra igång. Varför då egentligen? Snacka om att döda sporten om man spelar inför tomma läktare. Allsvenskan bygger ju till stor del på läktarkulturen. Det är ju inte världens bästa liga rent fotbollsmässigt. Friidrotten drar det fega beslutet att inte tillåta tävlingar. Det känns konstigt när det är en sport som går att kontrollera väldigt enkelt. Man kan springa i heat, bara lokala tävlingar och publik är det ju knappast tal om över huvud taget. Vi kommer ändå springa tillsammans på våra gemensamma träningar, så vad är skillnaden?

Jag ser gamla tanter och gubbar på spårvagnen varje dag. Varför får dom åka vagn när inte studenter får åka flak? Det är också ett märkligt beslut. Är det inte för de äldre och sjuka vi bommar igen samhället och låter företagen dö?

Nu kämpar vi på och gör det här gemensamt. Förhoppningvis rullar det igång igen i sommar. Jag tror det i alla fall. Och just nu behöver jag något att tro på för att hålla modet uppe.
/ örnen

”Nu börjar det bli grönt” sa jag för två veckor sen, jag sa det även igår under passet och kommer förmodligen säga det om två veckor igen.

Wow!
Vilken respons på gårdagens inlägg. Sånt betyder ska ni veta. Jag vet inte vart jag ska börja, men såhär i textformat är väl en bra början att säga tack så mycket helt enkelt.
Pengarna kom in. Fakturan är betald. Holaveden kan andas ut och fortsätta som vanligt. Det räckte och blev över. Överskottet kommer att skänkas till välgörenhet precis som jag skrev. Vart de hamnar måste jag prata med grabbarna om. Eller har ni något bra förslag?

Vissa av er betalade mycket. Några hade dessutom lite tankar gällande träning, coachning eller något liknande upplägg. Det är en tanke som jag vill jobba vidare med i fortsättningen. Kanske hålla lite privata teknikpass, kanske rent av fungera som en mentor eller tränare. Framtiden får utvisa, hör gärna av er om det är något som ni nappar på!
Andra betalade ingenting, det är lugnt. Det räckte och blev över som sagt, ni behöver inte swisha mer. Er chans kommer i framtiden, jag kommer förmodligen strula till det fler gånger i livet.

Extra stort tack till följande personer som vi från och med nu kallar för Holaveden Heros;

Johannes Eklöf – Claes Thor – Birgitta Algkvist – Ida Karlsson
Tobias Johansson – Martin Ambjörnsson – Stefan Mennborg
Roger Sivert – Mattias Hallberg – Håkan Svensson
David Jönsson – Karin Kiland – Melinda Örn – Gerd Örn
Pelle Rudenstam – Evelina Örn – Tjippe – Niklas Agnesund
Andreas Rickman – Daniel Nilsson – Marcus Örn
Markus Qvarnström – Tommy Skagert – Lovisa Antonsson 

Totalt 24 personer alltså. Himla snälla och fina är ni allihopa. Alla i holaveden fick en rejäl kick av att det var så många som hjälpte till, vi återkommer med hur vi gottgör er allihopa. Men vi börjar med att fortsätta leverera blogginlägg varje dag som vanligt, hoppas det räcker så länge.
Tills dess – ta hand om er. Ta hand om varandra. Fortsätt vara snälla. Det kommer man långt med här i livet.

/ Holaveden – genom Arvid.

Nu springer vi vidare från våra bekymmer. 🙂