Det är först nu egentligen jag varit tillfreds med vad jag presterat med löpningen hittills. Jag har alltid känt att det finns mer kapacitet, men aldrig riktigt gett mig chansen att träna hårt eller ta det seriöst för att få utdelning. Men sedan flytten till Göteborg har jag tagit tillvara på chansen och kan nu för första gången känna mig stolt över den senaste tidens resultat. Lidingö på 1:48, ISM 3000m på 8:27 och nu i helgen Venloop halvmaraton på 1:08:42.

Några saker har jag korrigerat i mitt liv senaste halvåret, och det känns som det börjar ge resultat på allvar nu. Framförallt har jag  tagit chansen att träna med en riktigt bra grupp. Vilka man omger sig med tror jag är avgörande just för mig om jag ska bli bättre. Flytta gränser både mentalt och fysiskt, varje vecka. Att jag också får lite direktiv från en erfaren coach som styr mig åt rätt håll när det behövs känns väldigt bra. Dessutom har jag börjat på ett nytt jobb som känns riktigt bra om man vill göra en hållbar satsning på långdistans, och då menar jag en satsning som sträcker sig över många år framöver. Lagom ansträngande, utvecklande och stimulerande. Sen ska man inte glömma bort min fantastiska sambo som jag får dela livet med för tillfället, vilken glädje det är att ha någon i sin vardag. Igår kväll kollade vi på hockey och höll på varsitt lag. Jag vann femhundra spänn.

Kort om loppet. De erfarna halvmaraton-löparna Anders Grahl, Oscar Carlsson och Patrik Andersson gick igenom taktik kvällen innan. Hobby-meteorologen Grahl gick igenom väderprognosen och det visade sig att vi skulle få vinden i ryggen i stort sett hela första halvan. Mycket riktigt stämde detta och första milen klockades av på strax under 32-minuter för egen del med mycket god känsla. Här någonstans vände vi och fick vinden rakt mot oss i några kilometer. Tack vare den goda taktik-genomgången hade jag detta i åtanke och la mig därför i en klunga gott omsluten av långa holländare och eventuellt en afrikan. Farten sjönk något men ingen katastrof. Jag kände mig stark och gjorde nog lite fartökningar vissa perioder när jag var uppe och drog, om ni inte tror mig finns det filmbevis på detta. Sista kilometerna försökte jag och den vänlige holländaren öka tempot och vi lyckades splittra klungan för att sedan göra upp ensamma i en spurt. Fick slita rätt mycket sista två kilometerna men höll ihop det rätt fint ändå inser jag nu i efterhand med viss analys av loppet. Mycket nöjd med genomförandet och ett nytt stabilt personbästa som jag kan skryta lite över. Åtminstone idag, innan jag börjar blicka framåt mot nästa barriär att bryta.
66 minuter 2020?
65 minuter 2021!

Resan i övrigt var tio plus. Vilket gäng jag får hänga med, ni ser dom på bilderna här nedanför! Extra stort tack till Patrik och Louise som följde med som sällskap samt såg till att vi fick ordentligt med vätska i oss under löpningen. Änglar är ni!

På återseende / örn_6842

Vilodag! Kanske den viktigaste dagen i en uppladdningsvecka inför halvmara. På lördag åker vi ner till Amsterdam, det tar bara 90 minuter med flyg. Det är svårt att vara miljökämpe när det är så billigt att flyga, förlåt Greta. Dåligt samvete har jag i alla fall, men det har jag nästan jämt över något. Vidare mot Eindhoven där vi sover en natt innan vi tar tåget mot Venlo tidigt på söndag. 21,1 kilometer, hur svårt ska det vara egentligen. Håll käften o spring som man brukar säga. Coach föreslog att öppna på 32:15, jag tycker det låter hårt men det är väl bara följa direktiven man får. Ni kan följa team popcorn runners på instagram så kommer ni få liveuppdateringarna under helgen. Start 14:00

/örn

Träning behöver inte vara så komplicerat. Det handlar bara om att träna tillräckligt hårt för att bli bättre, men inte för hårt så man riskerar  att bli sämre. Hängde ni med? Jag känner mig stark för tillfället så det var lägligt att testa ett hårt pass inför nästa veckas halvmara. Först 10 kilometer som avverkades på 32:22, sedan 4 minuters vila innan jag rev av ytterligare 5 kilometer i samma fart. Totalt 15km i 3:14 tempo, ett bra halvmaratonpass vill jag nog påstå. Självklart går passet anpassa om du vill testa. Korta ner distansen eller sänk farten, är du van löpare och har vissa ambitioner inför tex Göteborgsvarvet kan man testa 10+5, men ett kortare pass i halvmarafart är också lämpligt att köra veckorna innan. Det handlar om att vänja kroppen vid den tävlingsfarten du tänkt ha.

/ örnen

Det är dags att lägga förra veckan bakom sig och gå vidare. Att komma hem efter en vecka i alperna var som en lättare käftsmäll. Det kan jag bara föreställa mig i och för sig, tror faktiskt inte jag fått en ordentlig smäll över käften. Någon armbåge har väl träffat fel vid en nickduell givetvis men det är ju inte samma sak direkt. Den tydligaste armbågen jag minns är utdelad av Sören Wreland under en träning på sjumanna-tiden. Den satt så fint över ögonlocken att jag var blå över en månad. Det var lärorikt på något sätt, efter det var man redo för A-lagsfotboll i division 6.
Det har regnat i princip konstant sedan vi kom hem och jag har varit sjuk. Ingen jätteinspirerande kombination men det får en att uppskatta det motsatta. Idag skiner solen och jag ska ut på en runda för att känna om lungorna sitter kvar efter allt hostande. Om tre veckor springer jag en halvmara i Holland, målsättningen är 70 minuter. 3:19 min/km känns omöjligt i dagsläget men jag vet hur mycket som kan hända på några veckor. Framförallt är inspirationen viktig, träna hårt är helt omöjligt om man inte har huvudet med sig. Jag är aldrig så inspirerad som när jag är sjuk, konstigt nog, så av den anledningen kan det vara positivt med lite bakslag då och då.

Såg ni Holmenkollen?
Ryssarna alltså, vilken uppvisning. Bolshunov vilken kille. Född 1996 och tog över ledningen i världscupen. När det var damernas tur var det väl ingen överraskning att Johaug skulle sticka iväg. Efter 10km var det bara 8 åkare inom 1 minut bakom och cirka 20 åkare som var 2 minuter bakom. Detta alltså efter 10 kilometer, inte ens 30 minuter åkning. Spridningen i damernas världstopp är för dålig, eller har jag fel i min analys? Fler borde kunna nå lika långt som Johaug annars blir det inget kul att följa skidåkningen i fortsättningen.