Författare: Adam (sida 76 av 194)

Herrebuud.

Älskade söndag, min kärleksförklaring till världen kommer, troligtvis ikväll kl åtta men vi måste våga prata om Jonas Buud. 
Springa vasaloppsspåret på 5.45.08.
90km stig.
Är det mänskligt?
Är då inte människan fantastisk till att utföra ting.
Han bara sprang ifrån Världens bäst rankade ultralöpare Max King utför Evertsberg.
 
Mitt mål i Vasaloppen får bli att aldrig ta stryck av Jonas Buuds segertid.
Krävs ett visst arbete för att klara av det.
5,45,08.
Första maran på 2.42 sen ökade dom farten i terrängen.

Överväldigande.
 
Här kan man se ett klipp ifrån starten som gick i Berga By i söndags morgon vid femtiden.
 
 
Älskade söndag återkommer, vid åtta alt till imorgon bitti.
 
Ha en fantastisk dag, gärna i vatten.

Duellen

Dueller är idrottens krydda. Mieto mot Wassberg, Palle mot grevens pojk, Stefan Holm mot Staffan Strand….och Jag mot Sernheim*. Att denna duellen utspelade sig i vattnet gör det bara lite mer spännande, lite mer på liv o död liksom då man faktiskt kan sjunka. I onsdags stod vi där på Axamosjöns strand väntande på att få göra upp. Jag var nybehandlad med stötvågsmaskinen så simning var vad jag fick tillåtelse till, Adam taggad till tänderna. Efter att ha tappat ett antal meter i starten pga att jag inte ville springa för mycket simmade jag bra första varvet. Vid varvning såg jag Adam framför mig ett 20-tal meter och jakten var igång. Jag plockade sakta in och vid sista bojen ser jag något vid min sida. När jag vänder upp huvudet för att andas fylls mitt synfält av den norrländska nunan som simmar en meter bredvid och våra blickar möts och vi förstår båda. IT’S ON! Nu är det tävling på riktigt. Jag höjer insatsen i benen vilket brukar sluta i en mjölksyrafest och andningsbehov som inte passar sig på djupt vatten. Men nu är det tävling. Jag märker att jag drar ifrån och vi närmar oss stranden. Det jag inte förstår är bara att jag inte bara drar ifrån, utan också snett. Plötsligt har jag bryggan framför mig och måste svänga. Jag har fortfarande chansen på Sernheim men upp ur vattnet är jag 2 meter efter och går uppgiven upp och meddelar sekretariatet om min sorti. Sakta lunkar jag tillbaka ner i vattnet för att fortsätta simma en stund till medans de andra får ge sig ut på triathlonens äventyr.

Just nu är Vättern som bäst…bild från gårdagens segling

 
*Att våran Gisebro Sernheim nu figurerar mycket på denna blogg har inte något med favorisering av läsare att göra utan grundar sig i hans energiska deltagande i allt som innebär nummerlappsbeklädnad under senare delen på sommaren. Det kan ha med pappahormonerna att göra.

Äntligen min färg!

Den nya Blodomloppströjan. Som ni ser så klär den lila färgen mig förträffligt. Den framhäver allt det goda ur mig. Och det vill inte säga mycket. 
Helt plötsligt avlöser loppen varandra. Tävling för andra veckan i rad. Precis så det ska vara. Blev 36.33 för mig. Mitt 5e snabbaste millopp nånsin. Känslan var okej. Hade tyvärr inte det sista som kunde pressat tiden under 36 likt förra året. Ni vet då när jag slog Oskar. Ja han var skadad. Men det står ju inte i resultatlistan. En av mina största meriter.
Nåväl. En 25e plats blev det i alla fall samt att familjen Nilsson bjöd in mig att snika på deras fikakorg efteråt. En riktigt lyckad tisdagskväll med andra ord.
Ständigt omtalade Nilsson kör Alliansloppet imorgon. 
Ironman 70.3 i Jönköping nästa år. Man blir ju lite sugen alltså. Historierna om kaskadkräkande sjösjuka triathleter i Kalmar förra helgen till trots. När det ”bjuds” (amatörer som jag får nog i och för sig betala dyrt) på sådana tävlingar i hemorten så borde det ju vara en självklarhet att i alla fall fundera på saken. Jag är öppen för det om en så säger. Men kanske skulle lära mig att simma först. Och sova om nätterna. För det ska ju vara bra det också. 
Häromnatten hade jag ett helvete med att sova. Jag vred och vände på mig i nån timme innan jag började lyssna på Värvet och intervjun med Magnus Härenstam. En briljant karl som tyvärr inte finns ibland oss längre. Men det jag inte visste var att alla avsnitt rullade på. När det ena var slut tog nästa vid och döm om min förvåning när jag vaknade av att Torsten Flink viskade något i örat på mig. För en stund trodde jag att han fanns där i mitt sovrum (där jag för övrigt sovit själv i veckan då övrig familj vidgat vyerna i Skåne.) Ett iskallt ögonblick. För hur hade man reagerat egentligen. Det finns väl kanske bara ett sätt som är värre att vakna på förutom ljudet av Torsten Flink. Rimligen doften av Torsten Flink.

Vi gratulerar…

 
Adam Sernheim till nytt pb.
37.12 under gårdagens blodomlopp.
Och det är ju ingen flack oval precis.
 
Jag har sprungit blodomloppet många gånger.
En gång slog jag Sernheim i spurten en annan gång blev ja brutalt ifråntagen mitt livs första sub fyrti, blev häcklad på twitter, ville stämma någon,vinna och njuta av hämnden.
Men så blev det aldrig.
Ett år träffade jag vetlandas nu frånlidne storåkare efter målgång och snackade minnen, det är sånt man minns, nu är han bara ett minne.
Ett annat år skulle jag och bulkas son springa lidingöloppet för att han fått en fix idé om att han skulle tända en cigg när han sprang över mållinjen. 
Vi värmde upp med blodomloppet, 41,30 tror jag det blev det året.
Antagligen var det en annan tid, det är svårt att minnas.
Det regnade iallafall under lidingöloppet det året, ciggen upplöst, vi blev så trötta att vi inte orkade gå hem ifrån krogen den kvällen, efter ett tag var vi så fulla att vi inte kunde.
Året efter var då jag sprang 40.00, vilket är den sämsta tiden i världen, speciellt om klockan på armen visade 39,56.
Jag ska stämma någon, någongång.
Året efter det var året då jag åkte runt med tre fulltatuerade fullblod och sprang lite här och där, 39,06 blev det på blodis, som vi inbitna blodomloppare säger.
Skulle aldrig för mitt liv säga något sådant.
38,43 misstänker jag att det blev förra året.
Ett bra år.
 
En fjälluggla kommer under ett lämmelår lägga många ägg, medans hon under ett år med få bytesdjur rent av helt avstår ifrån att häcka.
Naturen är bra på att ha god framförhållning.
Det är inte jag.
Orkade helt enkelt inte med efteranmälningsmisären.
Stå i kö, fylla papper.
Köpte fotbollsskor istället.
Dyra, finns billiga men inte i st 47.
Jag måste börja säga nej till saker.

Holaveden on tour – Kina edition

Beijing, Shanghai, wuhan och Xi’an är avklarade hittills. Jag börjar längta efter ordentliga bestick, människor som köar, svenska trafikregler och att man stänger dörren efter sig när man går på toa. Jag vet såklart om att alla människor bajsar men att se det live är nåt helt annat. Trummandet går bra, om någon undrar. Ganska absurt att åka till Kina och bli igenkänd på stan. I förrgår var det 300+ som kom och lyssnade. Jag gjorde en Dave Grohl och ramlade av scenen när jag skulle göra high fives med publiken efter giget. Trummisar ska hålla sig där bak och nu förstår jag varför. Finns säkert på youtube i samma sekund som det hände. 



Efter 5 dagar av exprimenterande och ”ja vi provar ny mat” har vi nu övergått till lite mer västerländskt mat såsom pizza och hamburgare. Grisfötter, groda, inälvor och så vidare tog hårdare på våra magar än vi trodde. 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑