Man får ta tillfället i akt att berätta om hembygden när tillfälle bjuds. Idag ska ni få en kort inblick i hur min moderförening utvecklats i sviterna av den konditionsidrottshysteri som rått under de senaste åren. För bara på ett par år har Ölmstad IS blivit en förening där det blivit naturligt att samlas och enas kring varandras mjölksyretrösklar och att riktigt frossa i sin egen och andras andnöd.
 
Det började med att Mjölksyrepionjär Nilsson tränade skidgång i helvetesbacken på elljusspåret och lyckades på något sätt få med min far och introducerade även honom. Taktiskt, då farsan var i färd med att förbereda sig inför sitt första Öppet Spår. Det fortsatte med att jag förstod vilka underverk backen gjorde med min far att jag hängde med och otroligt nog tyckte om det jag med, läs hatkärlek. Vi harvade på ett tag, Nilsson, farsan och jag innan ryktet spred sig och fler blev informerade om galenskapen ”botte ii backen”. Än mer otroligt nog bestämde de sig för att ansluta istället för att ringa polisen. Helt plötsligt var vi uppåt 15 stycken. 15 olika förmågor som utefter kapacitet placerade sig längre ner eller upp i backen. Alla med ett och samma mål: Bli trött. 
 
Det var så det började. Det som nu har blommat ut till en skidsektion vars blåvita dress man ser i var och vartannat skidspår i Jönköpingsområdet. Och tro inte att backträningen – med eller utan stavar – har stannat av. Jag själv har främst av tidsmässig och geografisk tillhörighet lyst med min frånvaro under det senaste året – men så sent som i tisdags malde 8 tappra själar i 5 cm snömodd i backen. Man kan välja att se den träningshysteri vi har sett och ser just nu som en fluga. Men i så fall är det en långlivad fluga som lyckas få vanliga motionärer att springa upp och ner i en backe oavsett väder och vind, vecka efter vecka efter vecka. Antingen är det en långvarig masspsykos. Eller så har vi bara blivit normala igen efter att ha utforskat all möjlig skit på 80- 90- och 00-talet.
 
”Inled oss inte i frestelse…” läser man ju i Fader Vår. Kanske har vi bara smakat på det där giftiga äpplet som Eva smakade på i trädgården precis där i början. 80- 90- och 00-talet kanske bara var vårat svaga ögonblick i historien. Nu kommer vi alla samlas i helvetesbacken för att möta ljuset på andra sidan tröskeln och uppnå riktig frälsning. 
 
——–
 
ÖIS konditionsidrottande är på ständig frammarsch i alla fall. Det finns levande bevis för det.