Vasaloppet Stories del 2
Historierna är många. Minnena bleknar med åren. Kanske spetsas en och annan historia till. Eller förfinas. De blir skrönor som mina barn kommer skrävla om när Vasaloppet är nerlagt om 50-60 år. Usch så deppigt.
Betydligt ljusare är att tänka på den enorma ansamling av adrenalin som samlas i första backen. Hetsen förra året var det bland det värre jag varit med om. Led 3 är en hemsk massa människor. Övermodiga män i grupp blir inte bra. Väldigt många har tittat på Ski Classics och insett att man måste åka utan fästvalla. Förbjud det bakom led 2 var mitt förslag från ifjol. Det är baserat på det jag såg ut med vägen. Enormt många tjuvskejtningar.
PeterNilsson har skällt ut en och annan i den där backen. En dansk framförallt. Det kunde blivit handgemäng. Har aldrig sett ett handgemäng under Vasaloppet men förutsättningar finns absolut för att stavar ska kastas. Ta det lugnt allesammans. Vi kommer till Mora.
Blicken i Hökberg har jag inte sett själv. Men det gjorde bröderna Nilsson när de passerade Palle där. Undrar om det inte var under det tysta Vasaloppet. Vi har alla en blick att relatera till. Den där rovdjursblicken. Vi blir djur på savannen. Äta eller ätas där ätas betyder att man äts upp av sig själv och sina inre demoner.
Vill minnas att Markus Qvarnström mötte Justyna Kowalchuks blick i botten på startbacken. Hon var inblandad i tumultet när inte startgrinden gick upp 2015. Hamnade långt långt bak men skrek och tacklade sig fram långt bak i fältet och åkte upp sig till 70:e plats totalt och överst i damklassen. Det heter inte sisu i Polen men dess motsvarighet personifieras av henne.
Min blick hade jag velat se när jag passerade en man i utförskörningen från Mångsbodarna. Han stod i vänsterspåret och pissade, utåt lyckligtvis. Jag har inte sett någon röka än. Det vore en syn. Kanske får ta tag i det uppdraget själv. Dock inte på söndag. Är inte mogen.
Nog med minnen för idag. Fyll gärna på med härliga minnen i kommentarerna.
/RD
2023-03-01 at 10:48 f m
Anders Boestads vätskebälte innan gopshus möjligtvis 2008? En lila prick som mer och mer försvann bortåt fjärran.
2023-03-01 at 12:41 e m
Ja herregud vilket minne, hörde något läte bakom mig som ett primalskrik, sekunden efteråt fick jag en armbåge i sidan av polskan. Jag föll som en fura och fick skäll av de andra runtomkring. Imponerande att hon sedan vann med typ fem minuter. Kul med Vasaloppsminnen i bloggen denna veckan. Man skulle ju nästan kunna skriva en bok om alla anekdoter och situationer under mina hittills 16 lopp. På söndag står man där för sjuttonde gången, märkligt fenomen Vasan ändå.