Semestern närmar sig. En vecka kvar om man vill vara noga. Att jobba med journalistik innebär både glädje och elände. Men som ni förstår har det varit mycket elände de senaste två åren. Det har bland annat gjort att jag konsumerar ytterst lite nyheter när jag är ledig. Och det blir ju problematiskt när mycket handlar om att ha koll. Så därför välkomnar jag fem veckors ledighet. Jag kommer stänga av fullständigt.

För att nå en förändring behövs vilja. Och viljan finns. Kommer i dagarna att slänga in en anmälan till Lidingöloppet. Vaden fick ett bakslag häromveckan men på annandag midsommar (ni fattar) gav jag mig ut med bror i den 30-gradiga hettan i Bunn. Vi tog oss upp på höjderna kring ÖIS-Loppets högsta punkt. Magiskt. Vaden höll. Det blev två varv och nio kilometer totalt. Bad efteråt förstås. Samma sak i måndags. Löpning upp till Bunn och bad. Ingen känning. Nu gäller det bara att vara smart. Köra alternativt ibland och inte hänföras för mycket av löpningens förtrollning. För när man får springa utan smärta i Ölmstads skogar är den förförisk. Det är frestelse i sin renaste form. Och vi alla vet att man aldrig är närmare helvetet än när man ser paradiset.