21, 8, 13, 7, 3, 9, 13, 14, 17, 47, 3, 3, 2, 3, 6, 5, 3, 9, 23, 7
Vad är detta för siffror undrar ni säkert?
Det är 21 st vasaloppsplaceringar, mellan år 1997 och 2018. En magisk resultatsvit där det enda året som egentligen sticker ut är 2008 då det ¨bara¨ räckte till en 47e plats. Hela 13 gånger topp tio, och 6 av dessa är på pallen. Aldrig en seger. Stanislav Rezac.
Det är tydligt hur dom stora teamen bestämmer hur loppet ska sluta nu för tiden. Därför var det extra roligt när två åkare satte färg på loppet med en utbrytning som höll i nästan 70 kilometer. Man visste att det inte skulle hålla hela vägen till mora, men ändå. Visst hoppas man. Tror ni att vi kommer få se en Vasaloppssegrare igen som inte åker för ett stort team?
Och Berdal, vad ska man säga? Det var så nära, men ändå så långt borta. Lite som Laugaland 2014. Det höll nästan. Men in mot mål var det ändå en stor klunga som kom ikapp och avgörande kom inte förens på upploppet som så många gånger förr. Efter 90 kilometer är det så lite som avgör, och då kan det ha stor betydelse att åka med rätt teamkläder. Man ser tydligt hur Kardin släpper in Nygåård i spåret och bjuder på ett guldläge precis inför avgörandet. Den bjudningen hade han aldrig fått om dom inte åkte i samma teamkläder. Och det är tydligt hur Aukland offrar sig totalt för att jaga ikapp Berdal från eldris och in mot mål, allt för att ge Nygåård bästa chansen.
Vasaloppet är speciellt, den extra timmen är den som gör loppet unikt. Flera åkare som varit osynliga tidigare under säsongen blir nu tongivande mot slutet av Vasaloppet. Gubbarna Rezac, Brink och Aukland för att nämna några. Markus Ottosson har vi knappt sett på hela säsongen men när det vankas Vasalopp är han där framme sista milen, och hade det inte varit för att han tillsammans med Aukland fick jaga ikapp Berdal tror jag Ottosson hade tagit det i år. Han såg grymt stark ut mot slutet.
Här är en intressant insyn i hur livet kan vara för en elitåkare som inte har samma uppbackning som åkarna från de stora teamen. Mycket läsvärt!
Tankar från vasaloppsspåret – en hyllning till Stanislav Řezáč
2018-03-06 at 7:49 e m
Intressant text! Jag kom också att tänka på hur slående likt årets lopp var 2014 års lopp, när Laugaland inte höll. Just med tanke på Rezac kom jag att tänka på ytterligare ett sådant lopp, där likheterna är slående med 2014 och 2018. Det var 2002, när Rezac hade en utbrytning som höll väldigt länge. Men just innan klungan skulle gå ikapp, så var det en åkare som stack ifrån – Daniel Tynell. Han fick en betryggande lucka men var, precis som Laugaladn och Berdal, på vippen att bli ifatthunnen – den gången av Jörgen Aukland. Men Tynell höll den gången och tog en riktig skrällseger. Det var ett år när den gamla generationens långlöpare presenterade sig ordentligt, de som nästan alla är borta nu, förutom Anders Aukland, Rezac och i viss mån Brink.