Februari är varvens månad.
 
Bergets konstsnöslinga är som en simbassäng där barn hoppar ner och upp med en ohämmad glädje tillsynes till outtröttlighet. 
Jag blev trött i veckan.
Det var bara att kasta sig i igen och klänga sig upp för backarna för att åka ner igen och börja om på ett nytt varv.
Många varv blir det.
 
 
Körde 100min i onsdags. 
Det är bra länge.
Precis innan leda.
Hårt i diagonalbackarna på slutet.
Tiden för längre pass är förbi.
Värst var blötan.
Jag gör uppror mot vädret.
Ingen bryr sig.
Det blir som det blir.
Det är som det är.
 
 
I tisdags började jag hos löparlegenden.
Bänkpress och Iggy pop. 
Av glädje för livet.
Uppvärmning följt av bänk.
5×5 på 70kg.
Det var tungt satan.
Ett raseriutbrott senare och mycket stönande, frustande och mentalenergi nerifrån tårna så har viktlasset passerat bröstkorgen rätt antal gånger.
Ser nu att det är 80kg på stången.
Självhatet byts till belåtenhet och jag beger mig söderut.
Svänger in på fogdegatan.
Korsar Norra parkgatan och svänger upp på bondegatan.
Står åter parkerad på berget.
60min stakning med ett avslut med 4x400m med 1,5min vila.
 
 
Skrattade hela vägen hem.
Han är rolig.
Olof Wretling.