Det blev två seedningslopp två helger i rad. Måste varit 100 år sedan det hände. Västgötaloppet bjöd på slask och socker och regn. Borås skimarathon för en vecka sedan bjöd på nysnö och tungt före. Jag gick med fäste den här gången. Klister. Gick som en furie uppför, betydligt sämre utför och på platten. Blev ytterst påtagligt då jag gick en kamp mot en annan löpare som gick utan fäste. Uppför gick jag förbi och ikapp men på platten och utför hade jag inte en chans. Landade 30 minuter efter segraren med en åktid på 2.34 vilket är en stund. 15 efter Palle. Nya vätskebältet blev succé och min sambo fick äran (eller vad man ska kalla det) att invigas som servicepersonal i långloppssammanhang. Hon frös men bjöd på energi, både fysiskt och mentalt. Kärlek. Det blir led 3 i konungafärden. Jag har gjort vad jag kunnat med det jag har och det är bara att ge sig hän till uppgiften.


Efter en riktig urladdning blev det fest för våålderman i bloggkollektivet på kvällen. Oskar överraskades i sitt föräldrahem eftersom 40-årsdagen står för dörren. Holaveden var representerat i fullt manskap. Bara att tacka alla inblandade för en mycket trevlig kväll!

I veckan drog jag också vad som kan ha varit säsongens finaste skidspår i en plusgrad och lätt regn. Hade det vänt åt andra hållet och fryst på efteråt hade tidernas propaganda-spår varit gjorda i Ölmstad. Nu blev det tyvärr bara varmare och varmare efter detta. Och kanske var det säsongens sista spårning. Vi får se…

Två veckor kvar till Vasaloppet. Jag sitter förkyld och utan att ha en träningstimme den senaste veckan. Nu gäller det att behålla lugnet och vila ut skiten. Hellre sjuk nu än om en vecka. För det var bara en tidsfråga. Följande veckor blir förmodligen en ångestresa. Följ med!
/RD