Mellan presumtiva dödförklaringar av bloggen och träningspass dök Jevgenij Prigozjin upp i vår bloggventil. Inte för att vi är rädda att dra slutsatser på det storpolitiska planet, men orsaken var att Prigozjin innan han blev Wagnergruppens ledare, började mörda i Ukraina och sen misslyckades med ”marschen”, gick på idrottshögskola för att bli längskidlöpare. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag tänker på Janne Andersson. Jag skrev en hyllningsvisa här för ungefär fem år sedan. Då skulle Sverige spela VM-kvartsfinal. Nu vill 90 procent av befolkningen byta ut honom. Fotboll är en känslig sport på det viset. Allt som räknas är resultat. Jag kunde inte se det då att vi skulle hamna här. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om Janne. Det här blev så ovärdigt. Han blev en förbundets man som snarare använde media som sin stora motståndare än sin megafon och kontakt med det svenska folket. Det trodde jag inte för fem år sedan.

Ölmstad IS fortsätter att vinna. Nu är det nära kvalstrecket. Det trodde ingen för en månad sen. Vista fortsätter att vinna och stormar mot division 3. Århundradets skräll håller på att slå in. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Med det inte sagt att det måste sluta dåligt. Som för Prigozjin. Men så var han en jävla rövare också. Som man bäddar får man ligga. Eller ”youre gonna reap just what you sow” som Lou Reed sjöng.