När löpningen känns bajs är det rätt fint att cykla. Ingen press på hur intervallerna går eller hur känslan är. Det svider i låren, det är allt man behöver känna.
September levererar. Fina kvällar. En uteservering efter två lugna timmar i strålande solsken. Vad mer kan man begära. Är september kanske den bästa månaden för träning? Jag säger det nu med brasklapp för att jag ändrar mig senare första dagen det regnar sådär vidrigt från alla håll.
Tänk att man lyckades tajma in sommarjobbet med de veckor det regnade konstant. En sådan bedrift ska inte vara möjlig. Otroligt.

Dags att ta tag i det där med löpning snart igen. Baksidorna börjar kännas bra. Ambitionen är att bli en 3:40-man nästa säsong, då gäller det nog att göra jobbet nu.
Bloggen lever. Prisa gud. Amen

/ örnen