Bålsta Stadslopp blev en riktigt bra säsongspremiär. Startfältet var lite tunt bland eliten men bland oss ”supermotionister”, som man säger i Norge, var det desto hårdare. 19 st under 33 minuter, 48 st under 35 min. Sällan samlas så många halvbra löpare på ett brödrostlopp. Men Bålsta lockade med ett kanonarrangemang, snabb bana, billig anmälningsavgift och som pricken över i:et, hamburgare och kaffe till alla tävlande.

Jag visste att formen var ganska bra. Men egentligen inte hur det skulle gå, tävling är något annat än intervaller. Hamnade direkt i en ganska stor grupp löpare som höll ihop första varvet. Vid kilometerskylten för 5km visade klockan 15:55. Perfekt för en sub32 tid tänkte jag. Nu var det bara att springa smart och hålla ihop det. Löpare efter löpare trillade av klungan och vi började jaga in några framför. Det kändes riktigt bra men jag beslutade att hålla mig lugn och testa om jag kunde trycka på mer sista 2k. Men farten var så pass hög att jag hade fullt upp att hänga med. Vid 9km-skylten kollade jag klockan, 29:47. Sub32 borde gå när sista 300 m går lite lätt utför. Spurtade ner några, fick släppa någon och slutade på 11:e plats. Klockan stannade på 32:03. Den sista kilometern var nog lite lång då farten borde räckt. Lite besviken med att det slutade på 32, men ett nytt PB, 14 sekunder bättre än förra året.

Framförallt är jag väldigt nöjd med att jag kunde springa ett millopp med negativ split. Det har aldrig hänt på ett 10km lopp för mig. Oftast brukar jag ha rejält positiva splittar efter hybris-öppningar. Men denna gången gick det det tvärtom, 16:04 på första femman, 15:59 på andra halvan (som enligt GPSen var lite längre).

Nästa lopp blir Kungsholmen Runt 10 km…ett nytt försök att klara 32 minuter som jag och Arvid skålade på att vi skulle klara för 8 år sedan….det gick lite lättare för honom 🙂

-OL