Palle fyllde 30 för 8 år sedan. Jag och Arvid tog hans syrras tandemcykel till festen. En härlig försommarkväll. Tandemcykeln vinglade hemåt på småtimmarna. Vi var båda på uppgående löpform. Jag hade gjort 33:24 på Eksjö stadslopp och har för mig att Arvid precis hade klarat 34-gränsen. Vi skålade på att vi skulle klara 32. Arvid tvekade lite, först skulle han klara 33, sa han. För att krossa hans respekt för bättre tider drog jag till med att vi ska under 32.

I torsdags hände det. Äntligen klarade jag 32. 31:59 stannade klockan på. Långlöparnas Kväll i Stockholm är din bästa möjlighet för PB i Sverige på 10 000m. 25 rundor på Stadion med harar för de flesta minutgränserna. Det är svårt att hitta ett bättre upplägg.

David Nilsson harade för sub32 i ganska perfekt tempo. Ett stort gäng i Bheatet gick för 31-tider. Med följande splittider var det upplagt för en bra tid….till 8:e kilometern. Där började jag få gräva väldigt djupt. Men jag klarade pressa sista kilometer och nypa den sista platsen under 32 med samma maxpuls som jag hade under VO2-max testet tidigare i veckan. Så jag fick använda det som fanns i kroppen. Äntligen!

3:16
3:11
3:11
3:10
3:12
3:10
3:11
3:11
3:15
3:12

Dagen till ära sprang jag med Casio-klockan på armen. Delvis för den är bättre när det är kilometertiderna jag ville hålla koll på, delvis för att minnas Rainer som alltid bar samma klocka under vår tid på Landsjöskolan. Han trodde nog aldrig att jag skulle klara 32, men han hade varit glad att se att jag gjort det. För att inte tala om vad han hade sagt om Arvids framfart!

Nu kör vi mot Stockholm Maraton, ser ut att bli bra väder!

-OL

Några dagar kvar i skolbänken sedan sommarlov. Tiden går fort när man pluggar. Denna terminen har varit kanon. Mycket idrott i alla dess former. Att sista veckan ska spenderas i skolbänken var väl lite sanning med modifikation. Imorgon ska jag orientera mig igenom en halvdag, dagen därpå ska vi paddla. I fredags var vi på vandring. Att äta mat utomhus är verkligen guldkant. Det blev gulasch.
Det är inte bara Ölmstad MTB på lördag utan även Stockholm maraton. Vi släpper lös den formstarke Oskar Lund på Stockholms gator. Nyligen sub 32 på 10000m bådar gott. Maraton handlar inte bara att träna bra, det gäller att springa smart och ha mycket rutin. Inte många som får till det perfekta loppet på första försöket. Vi hoppas Oskar lärt sig hur distansen ska tacklas vid det här laget. Vore mäktigt om han kunde utmana 2:30 nånting.
För egen del blir det race på torsdag, 1500m i Göteborg. Kul att gå in i säsongen med en bra känsla. Ska bli kul att tävla!
Återkommer med resultat.
/ örnen

Fick precis stryk i UNO. Vreden i mig växer. Andas och låter det ebba ut. Skitspel rent ut sagt. Om vi ska fortsätta med saker som inte går vägen så kan vi nämna bröstmuskeln. Inte bra, får vila från styrketräning ett tag, kanske en vecka. Har en salva och kämpar på.

Ikväll när sambon tränade så togs cykeln med för att rulla runt Ölmstad MTB banan som är aktuell nu på lördag. En utmanade bana men väldigt fin. Ett par rejäla backar och en hel del väg men även lite bökig MTB. Konstaterade att det här är inget för mig. Benen kanske inte är dom värsta men timingen i skogen är bland det sämre. Man måste köra in sig.

Hur som helst vill ni ha ett gott pass så cykla Ölmstad MTB på lördag.
Det är bara att googla för info. Själv ska ja försöka vara upptagen med annat.

Vi hörs hej

/Johan

Det har blivit en trend här på Holaveden att skriva om sina största träningsmisstag. Jag känner bara ”var ska jag börja”? Genomgående är det väl att lära sig att inget är en genväg. Hårt jobb lönar sig. Enkelt i teorin. Ibland svårare i praktiken.

springer en del nu. Men har haft det tungt. Oron att det är nåt post-utmattningsliknande har funnits där. Men det slog mig att det kan vara pollen. Någon som haft problem med det?

En googling bort fanns det mycket om löpning+pollen att läsa. Det känns som att lungorna inte räcker till, även i relativt låga farter. Kan ju bero på att jag är dåligt tränad också men utefter hur mycket jag sprungit det senaste så borde det ändå vara hyfsat flås. Testet blir nu att ta ett pass på löpband, vilket tar emot något oerhört när det ser ut som det gör om kvällarna och mornarna över nejden.

Oskar Lund gick under 32 på stadion. En mäktig milstolpe som hela Holaveden följde energiskt via livestream på stadion. Här följer ett utdrag ur vår annars högst sekretessbelagda chattgrupp Bloggventilen.
”Fin stilstudie. Luktar 31.52.”
”Vart är han?”
”Oskar ligger sist i 32 klungan, men ser inte ut att ha några problem att följa.”
”Jag har skiftat fokus från hockeyn till Stadion nu.”
”Förlorar Sverige mot Lettland överväger jag att säga upp mitt medborgarskap.”
”Oskar ligger före schemat!! 2000 m kvar.”
”Det blir bra detta.”
”Helvete. Nu såg det inte bra ut. Lite lucka och en stil som påminner om robbans sista kilometer på landsjön runt.”
”Mitt i all misär gör Lettland ett drömmål helskotta.”
”Behöver göra 75 på sista varvet om han ska klara det.”
”Behöver göra 75 på sista varvet om han ska klara det.”
”Kan gå.”
”Helvetes kamp nu.”
”31.59!!”
”Varför filmar de inte Oskar nu? Det är ju det här man vill se.”
”Groteska scener.”
”Hatten av.”
”Grattis Oskar!”

Vem som nu tvingas leva i exil låter vi vara osagt.

/RD

Idag är det dags för Långlöparnas Kväll på Stadion i Stockholm, Sveriges största 10 000 m lopp. Förhoppningsvis stannar klockan en liten bit under 32 minuter, men det får framtiden utvisa.

Du kan följa loppen live här –> https://www.facebook.com/langloparnaskvall jag springer i B-heatet 20:45

Som Arvid outade lite så var jag och gjorde tester i veckan. Tröskeltest och VO2max test. Tanken var att få lite bättre koll på tröskelpulszonerna för att försöka pressa upp tröskelfarten några snäpp. Jag har inte gjort dessa tester sen jag gick på Mora Folkhögskola och vi kunde köra tröskeltester på rullskidbandet hos Christian Minatti och VO2max testet gjorde jag på Livi på Lugnet i Falun i samband med en kurs i idrottsfysiologi. Det måste varit 2004, jag var 21 år och hyfsat bra tränad. Då hade jag 72. Ett ganska bra värde tyckte jag då. Nu hade jag ingen riktig aning om vad jag hade. Jag borde ju tappat en del sen jag slutade med skidträningen, men samtidigt har jag gått ner 7 kg sen dess ungefär, så det påverkar ju också värdet.

Att göra ett VO2max test är en resa till ditt inre. Du kommer till utmattning som är i princip omöjlig att nå på tävling. Först går du upp i relativt hög puls, för mig var det ungefär maratonfart. Sen när pulsen stabiliserats så läggs lutningen på, 1 grad var 45 sekund. Det blir snabbt fruktansvärt jobbigt att hålla tempot. När du tror att du är klar…då finns det lite mer att krama ur. Till slut kommer den, syraväggen. Då är det över.

Mitt test slutade och testledaren såg lite förbluffad ut. ”-Dethär är det högsta värdet jag uppmätt”. Jag hoppades på att det skulle vara lite över 70.

80,3, var svaret. Känns skönt att gå mot 40 års strecket med vetskapen att syreupptagningen är fortsatt rätt god. Min tröskelfart motsvarar dock inte riktigt syreupptaget och den landade på 3:20 min/km. Så det är väl där den stora förbättringspotentialen finns för framtiden. Men det verkar som alla skidgångsrundor i Strutsabacken genom åren har gett lite resultat. Tyvärr är ju dock inte test resultat direkt översättningsbara till resultatlistor som ju är det primära. Så det gäller att få på sig nummerlappen och ut och kriga om nya PB och placeringar!

-OL