Minns också Vasaloppet 2013. DNS. Sjuk men ändå på plats, med hopp in o det sista. Det var blytungt. Tycker mig minnas känslan än idag. Men det är ju sådär med minnen, dom vacklar. Det är fragment som plockas ihop. Bitarna placeras ut. Så som jag kommer ihåg det med den femmilen det året, så trillade Dario i början av loppet. Han och Johan kom loss men Dario trillade. Johan körde men ingen ville jaga. Södergren höll farten nere sen stack Richardson näst sista varvet men blev ikapp åkt och på sista varvet gick Dario ifrån och var nästan ikapp. Ett fall som placeras både i början och i slutet av samma lopp. Det bedrägliga minnet. Vad som är rätt och fel finns säkert i det kollektiva minnet youtube.

Sliter med hälsan, täppt i näsan och dåsig sen i torsdags förra veckan. Svag helt enkelt. Hoppas på sömn. Mirakel. Det är som det är. Rent förbannat.

Minns den lätta känslan i Vasaloppet 2012. Känslan av att det är det roligaste som finns i världen. En häpnadsväckande lätthet. Då och då kommer den över en. Oftast när man förtjänar den.

Vi får se, imorgon är en ny dag. Finns möjligheter.