Vasaloppet Stories del 1

På söndag blir det min 13:e konungafärd. 

Obruten svit sedan 2011. Det har varit år fyllda av historier och händelser. 108 mil. Mitt första är fortfarande mitt sämsta. 2018 fortfarande det bästa. Och allt däremellan. Mellan mitt första och senaste har jag hunnit bli pappa två gånger, utbilda mig, byta jobb sex gånger, skilja mig, köpa hus, sälja hus, vara full, tvivla, älska, hata, vara hög på livet, vara djupt nergrävd i mörker och lärt känna folk som försvunnit och de som fortfarande finns kvar. Konstigt nog känns det som att jag ändå upplever samma resa en gång och året under de där milen mellan Sälen och Mora. Livet passerar i revy. 

Starten: 

Jag har varit med om 12 starter. 11 från startgärdet i Berga By och en på idrottsplatsen intill under pandemiåret. Allt från led 5 till led 2. Den stökigaste skedde ifjol. Två fall och en bruten stav innan första kilometern var avklarad. Det är också första gången jag stått till höger om mitten. Tänkte att det var ett genidrag. 2014 och 2015 var startgärdet avsmalnat på grund av mildväder. Efter några hundra meter blev 52 spår till 12. Jag valde den avvaktande vägen och höll mig långt ut till vänster. Inga risker. Överhuvudtaget är det bästa att minimera risken fram tills första backen är avklarad. Det är min erfarenhet. Det finns mycket att vinna om man vågar på startgärdet. Men så oändligt mycket mer att förlora. En dålig backe kan göra 1000 placeringar i led 2-3. Liksom den gjorde för mig förra året. Jag tog 900 placeringar från backens slit till målet i Mora. Först då kände jag att jag åkte med folk likvärdiga mig själv. 

Sjukaste starten var ändå 2015. Var nere och la ut skidorna vid 5. Flaggorna stod rätt ut och det blåste varmt. Normalt sett brukar det vara ganska kallt innan solen går upp. Nu var det 7 grader varmt. Snö blev vatten. När vi kom ner 2,5 timma senare var startgärdet till stora delar en sjö. Minns att just vi som stod till vänster klarade oss bra. Men när starten gick och vi passerade första krönet uppenbarade sig en riktig sjö. Det var bara att ge sig in. Pulvervallade skidor för en förmögenhet fick bara finna sig i att åka vattenskidor. Det blev sen det tysta Vasaloppet. Det var så satans tungt. Men för egen del som trivs i grisiga förhållanden när kynnet sätts på prov var det en perfect match. För första gången var jag i närheten av topp 1000. Det skulle dröja tre år. Den historien får vi ta imorgon. 

Nu är det bara några dagar kvar. Lev väl! 

/RD

En dag av regn, medaljregn och små skvättande. Ett svenskt triumftåg och en anläggare med övertrasserat utomhuskonto. Gymet. Tillflyktsort. Bloggventilen levererade passet. Det blev obekvämt. Tröja som en disktrasa. Man kommer nog till Mora i år också. Tacksam.

Någon form av ungdoms aktivitet på övervåningen. Barn. Känslan ni vet i inledningen av Turistens klagan med Cornelis. Hur underbart är det inte att se barn i rörelse? Som när man kört över en tisdag på Hallby och ungdoms träningen har börjat men man skiter i det och varsamt kryssar sig fram och hoppas på man är osynlig. Energin skrattet olikheterna i motoriken. Kanske någon av dom kryssar fram och försöker se osynlig ut här i framtiden veckan innan den stora festen. Få känna den upplivande känslan den där spända känslan av att man förbereder sig. Agera för att någotsånär optimera den där söndagen.

Är så oerhört tacksam över att få vara frisk, det är ingen självklarhet. Tacksam över att kunna åka. Längtar till att åka.

Av kärlek

/Johan

Nu är det nära att lägenheten är ommålad…en sista strykning i vardagsrummet kvar. ALLA saker i lägenheten är nu på fel plats och i en jävla röra… Men ur kaos föds ordning. Nu ska det bara in lite nya golv och lister.

Stockholm marathon har visat den nya bansträckningen inför årets lopp. Färre backar på Söder och mer löpning runt centrum och Gamla stan. Kan nog bli en rolig och bra bana. Ryktet säger att Robban är sugen på start efter loppet nu kommer passera platsen för mordet på Olof Palme…

-OL

Det går knappt ta in hur bra Emil Persson är just nu. Han vinner igen, och denna gången en dubbel i Orsa. Två saker imponerar mest tycker jag. Hur han ständigt lyckas ta sig till rätt position inför ett avgörande. I Orsa var det väldigt tight, ibland bara två spår och massor av åkare kvar på slutet. Rätt illa placerad långt bak med några kilometer kvar, men ändå så ligger han först när upploppet väl börjar. Hur gör han?
Nummer två: att han vinner ett backrace med individuell start. Han har en väldigt bred repertoar. Han är givetvis värd en Vasaloppsvinst, men det är mycket som ska klaffa för att det ska inträffa.
Lite oflyt för Eklöf denna säsongen. Mycket stolpe ut osv. Gjorde alla rätt i Lördags. Tog sig fram fint för att placera sig bra inför avgörandet. Vad händer? Han får ett norskt pannband runt skidorna. Vissa saker kan man inte rå för helt enkelt. Men så kan det vara ibland.
Northug femma? Otroligt. En legend, vad mer kan man säga.

Inomhus-SM i Malmö avgjordes också i helgen. Hinderspecialisten Vidar visade att han kan springa snabbt även utan hinder och vann 3000m. Det såg ganska kontrollerat ut faktiskt. Ett långsamt taktiklopp är alltid svårlöpt. Det gäller att vara med när tåget väl lämnar perrongen. Inte ligga först men absolut inte ligga sist, och kanske framförallt inte fastna bakom fel rygg. Vidar skötte det taktiska med bravur och var dessutom den starkaste löparen för dagen.
På 1500m visade den gode Emil Danielsson klass. Han gick som en klocka från start till mål, det fanns ingen som kunde rå på honom. 3:40 i ett sololopp är ruggigt bra. Hoppas han får till det lika fint även senare under utomhussäsongen.

Maraton i Sevilla. David Nilsson och Archie Casteel låg länge under svenskt rekord-tempo. Mellan 35-40 försvann David från rapporteringen och misstankarna om att han satt i brytbussen var starka. Archie däremot fortsatte i samma klunga och gick i mål på 2:10:48, en ohyggligt bra maratontid. Archie är verkligen en utpräglad långdistanslöpare och verkar inte ha några problem med energi under långa tävlingar. Nu har han dessutom fått till speeden och det resulterade i den fjärde bästa tiden i Sverige genom tiderna. Kan det bli han som slår Musses 2:10:04??
David vaknade senare till liv och gick i mål på 2:31 nånting. Måste varit ett gott fikabord eller liknande där någonstans mellan 35-40km.

För egen del går det rätt uselt för tillfället. Benen strejkar något. Men det brukar ju ordna upp sig framåt vårkanten. Håller tummarna för att cykla mountainbike ska vara lösningen även denna gång.
På återseende. Eller vi hörs.
/örnen

Kollar Ski Classics från Orsa i efterhand. Vilken propaganda. Sett Melodifestivalen för tredje lördagen i rad. Helt otroligt vilken smörja egentligen. Mitt bestående minne så här långt är Uje Brandelius. Något annat. Något vardagligt som andades verklighet. En gryta som bränns fast och går åt helvete. 

På tal om att brännas så har jag nu låtit mina knän bli härligt svedda av konstgräs. Det blir så när man sätter in glidtacklingar på den typen av underlag. 2-2 slutade den här tillställningen. Långt ifrån mina glans dagar. Trött och seg. Det kanske aldrig blir vad det var. 

/RD