Jag var så glad och förvånad över Arvid att jag glömde skriva ett inlägg. Glad för hans höstframgångar. Sveriges just nu bästa laglöpare. Lag-gulden hänger som julgranskulor i det långa håret. Förvånad över att inlägget kom utan fördröjning 😉 Själv har jag avverkat 5 km elljusspår på morgonen. Första passet efter coviden. Jag har en bit tillbaka…tur att det är långt till våren.

-OL

Norge ändå, vilket vackert land. Kristiansand kommer vara min drömstad att flytta till, otroligt trevligt ställe. Närheten till havet, fina restauranger och fantastiska vyer när man springer uppe på höjderna. Ungefär som Göteborg, fast bättre.
Banan som NM avgjordes på var dock inte så vacker. En rejäl lerfest som till och med orienterarna sa var väldigt teknisk. Det var hårda gruspartier, sand, gräs, lera, vatten, en kulle som man knappt tog sig över och dessutom partier som var väldigt steniga. Dagen innan när vi testade banan tänkte jag att detta blir inte bra för min del. Men det visade sig att jag faktiskt höll ihop det rätt fint. Trots ett ordentligt fall på varv 2 så kunde jag springa in på en stabil 7e plats (9a totalt men två framför mig var utom tävlan i NM). Detta resulterade i att vi tog guld!! Så himla skönt att som sista gubbe i laget hålla ihop det och knipa en placering på sista varvet som innebar att vi löste lagseger. Mohammedreza och Max Peter skötte sig exemplariskt och blev 1a och 2a. En lyckad resa verkligen.
/ örnen

Fotboll är vackert. Igår hyllades en av J-Södras största. Eller den största om man ska vara ärlig.
Idag åker jag till Värnamo. IFK mot IFK. Jobb jobb.
/RD

Kollar lite fotboll på youtube. Sporternas sport det får man ändå erkänna. Lyssnade på Erik Niva berätta om Kalmar 2008, det allsvenska guldet. Psykologin bakom. Långsiktigt arbete. Munken som sålde sin Ferrari och allt det där. På den tiden var det där med bloggar mycket större. Nio spelare i truppen skrev egna bloggar. Nu för tiden kan man ju undra om dom ens får skriva personligt på nätet? Det krävs en del för att ett lag ska jobba samman, mycket kan gå åt skogen men när det inte gör det kan det bli fantastiskt. Slå från underläge och allt det där. Åttonde största budgeten, tre bröder i laget. Lagkaptenen skiljer sig från sin fru som går vidare till en annan spelare i laget. Det svider. När lagkamraten åker och hämtar dottern från skolan efter träningen men laget är större än jaget. Och allt det där fick man följa på en blogg. På den tiden.

På tal om bröderna Elm. Häftigt med tre bröder på toppnivå. Men det finns ju endel i konditionsvärlden också, Northug,Auklands, Ingebrightsens m.m.

5k på Skierg ikväll, blev matt. Vimmelkantig. Halvdan styketräning. Orsa bokat. Finns möjligtvis någon plats ledig. Hör av er.

Familjen sprang nian igår med pannlampa. Mysigt. Så kan man umgås.

I torsdag slog den till. Åt en riskaka på jobbet. Finns alltid skåp fulla av riskakor där. Blev smultorr i halsen. Men smultorrheten släppte aldrig. Tog min elcykel och rullade hem. På kvällen kom febern och förkylningen. Ännu ett nederlag denna höst… Senare visade det sig vara coviden. Jag har klarat mig i 30 månader utan att få det. Har säkert varit nära många gånger. Kanske räddad av skidåkare-hypokondri som än sitter kvar i kroppen. Men i helgen låg jag där och feberhuttrade. Men sen släppte det. Kanske lika bra att få det överstökat när hälsenan strejkade och formen var på botten.

Ser fram emot fjärde advent i Orsa-Grönklitt med Palle o stakfantomerna från södern. Arvid och Robban håller än emot…men frågan är om inte begäret blir för stort när det närmar sig. Som en vis man en gång sa,

Jag åker inte till Orsa för att bli en bättre skidåkare, utan för att bli en bättre människa.

Finnmarken väntar på oss!

-OL