Lidingöloppet 2022

Lidingöloppet blev inte riktigt vad jag hade hoppats på när jag planerade säsongen. Det blev både bättre och sämre. Dagen innan haltade jag betänkligt, hälsenan ömmade. Skulle jag kasta in handduken? Starta och testa? På lördagen kändes det lite bättre. Tänkte att jag startar och ser hur det går. Det gick ganska bra fram till 20 km. Sen tog det stopp, allt på samma gång. Hälsenorna, energin, benen. Det var tack och godnatt. Orkade inte pusha, vågade inte för hälsenorna. Lite besviken över att pannbenet inte fanns där, men det kanske var för det bästa när hälsenorna inte ville vara med i matchen.

Men Lidingöloppet är så mycket mer än ett resultat. Det är ett fint lopp, socialt, oftast fint väder. Att få spendera kvällen efteråt med större delen av Holaveden med respektive på Stockholms trevligaste restaurang och bar är en ynnest.

Jag kommer tillbaka till sub2. Dethär var bara ett hack i kurvan. Men först ska jag få bukt på hälsenorna innan skiten träffar fläkten.

-OL