Toppar & dalar

Förra året fanns det perioder då jag tvivlade på om jag någonsin skulle springa igen. När hälsenan krånglade som mest övervägde jag att faktiskt sluta. Vad är det som är så värt att kämpa för tänkte jag. Igår fick jag svaret på den frågan då jag sprang en mil på 33:20 och känslan var att jag hade kunnat fortsätta en mil till. Livet ändå. Vad vore det utan sina kontraster. Ganska tråkigt skulle jag påstå.
En after run avverkades. Det hör nästan till en så fin vårdag som ger en försmak av sommaren. Två nervösa förstagångslöpare ville veta allt om Göteborgsvarvet. Man kan inte bo i Göteborg utan att springa Göteborgsvarvet. Så är det bara. Känna stämningen på avenyn när det är en fjärdedel kvar av loppet. Det är magi!
Jag blev sugen. Alla minnen man har från det loppet. Det man fått uppleva finns verkligen kvar inom mig när man börjar prata gamla minnen. Det kanske är därför man ständigt anmäler sig till diverse lopp. Det kanske är det som driver en. Jag har gjort min tid på varvet. En riktigt bra tid som jag är stolt över. Kanske kommer jag förbättra den nåt år, men det är inte i år. Kanske ska man bara anmäla sig för att få uppleva den där känslan på avenyn och att ha sin story att berätta när man närvarar på en after run med sina närmsta vänner som också sprungit. Jag ger det några veckor till sen bestämmer jag mig. Det finns mycket annat roligt att springa också. Man ska ej förringa Eksjö stadslopp i slutet av maj till exempel. Det var det loppet som satte igång hela det här kapitlet om löpning som man senare kan skriva i sin självbiografi. Det var väl även Eksjö som fick hela den här bloggen att komma till liv om jag inte minns fel. Men det är en helt annan historia egentligen.

Ta det lugnt på valborg vänner. Själv planerar jag att grilla korv på ett berg och kolla på solnedgången. Än råder inget eldningsförbud i Göteborg vad jag vet om.
/ the eagle