Detta som vi äger är föga värt att fästa sig vid eller hålla kärt.
Väggar och tak och dagligt bröd, vardag som är varken lust eller nöd.
En säng att dela efter möda och mat andaktsfullt med en trött kamrat.
Det är inte mera, och om några år finns här intet som återstår.
Ändå är detta evigt och allt, fäste och form, kraft och gestalt.
Vi är klena att tro, och vår blick är skymd.
Men runt om vårt hus står en evig rymd.
Och det finns inga andra väsentliga ting än detta vårt hus med en rymd omkring.
/ Karl-Gustaf Hildebrand

Ungefär så, kan man känna, tänka, skriva, tala. Finns många godbitar i den svenska lyriken. Många som får en att känna att livet nog var samma då. 1876, 1964, 1994, 2022. Ungefär samma känsloliv som går runt runt.

Har rensat. Slängde två lådor med böcker i rest-avfall. Bokbål. Kändes onödigt men nödvändigt. I sista stund räddades Göta och Ludvig Jönssons lilla bok Kan två bli ett?. Den har nu min blivande fru satt tänderna i, på min inrådan naturligtvis. En präst och en socionom på sextiotalet samtalar om äktenskapets perspektiv. Det är verkligen någonting för oss.

Tänkte skriva en hyllning till Mr OL alt ett inlägg om varför man ska cykla utan cykelhjälm men det här crossåkandet tar inte bara alla pengar utan även tid. Men vem klagar? Inte hör ja någon iallafall.

Har också satt min sambo i att läsa Ulf Lundells Vädermannen. Det sägs att en kvinna inte kan läsa Vädermannen utan att vilja ligga med UL. Hon var först tveksam men slank så klart dit. Ulf har förmågan. Och dom flesta människorna är faktiskt väldigt lika. Vilken bok ändå. Har hört att Tomas Bannerhed släppte en bok förra året som inte läst av mig. Kanske skulle ta den som ljudbok? Hans bok Lugnet fick mig totalt känslomässigt uppriven och vördnadsfull. Ett mästerverk. Ett utlämnande.

Med kärlek

/Johan