Ingen vet att det var jag, men vrålet hördes flera mil över nejden den natten.

Otroligt opassande okvädningsord.
Drog en bristning i vaden i januari. Ingen fara på taket då egentligen. Tråkigt att inte kunna springa men i Vasaloppstider finns mycket annat att göra. Så här års med den här enorma vårvintern vi har ni vill man ju ut och låta benen gå. Har ändå varit försiktig. Prehabat som det heter. (Betyder det egentligen att man rustar för ålderdomen?) I fredags crosstrainer en halvtimme. Sen lät det gå lite första gången på två månader. Löpband en halvtimmen. Höjde lutningen var femte minut ungefär. På slutet uppe på 7 graders lutning och syrakänning. Oförskämt pigg och oförskämt svettig.

En helg med Mello. Molly är den största kritikern. Stenkoll på allt ifrån mello till kriget i Ukraina. Tunnelbana, pendel och hotell i huvudstaden. Succé. Rätt låt vann. Jag sa det från början. En klass för sig. Söndagen en promenad längs Drottninggatan, riksdagen, slottet och Kungsträdgården. Ebbe körde intervaller i kungsan. Rastlös. Vi andra rastade i solen. Mindes Holavedens episka söndagspromenad dagen efter Lidingöloppet 2018. Utställning på fotografiska, höstluft, gamla stan. Gyldene Freden. Sveavägen. Ömma ben. 1.48-mannen. Fragment från en annan tid. Så nära men ändå så långt bort.

Solens strålar närma. Allt blir återfött. Världen kändes så bekymmersfri där för en stund. hade en kaffe och dom jag älskar i solen. Allt är bra nu. Men samtidigt. Kiev. Var det inte samma syn där för bara en månad sen? Jag vet inte. Men det var i alla fall en annan tid.

Det var det där med de opassande orden. De ekade i skogarna runt Drefseryd. Solen värmde. Shorts-premiär. Sen smygande kom den. Skärande smärta i höger vad. Påminnelsen. Fick gå hem. Walk of shame genom fårhagen. Får börja cykla istället. Crosstrainer. Löpning är hårt. Löpning är att ha ont. Löpning är prehabens främste försörjare. Bara göra jobbet.

/RD