Första veckan i skolan avklarad. Godkänd inledning ska tilläggas. Nu återstår i runda slängar 159 veckor kvar innan jag kan titulera mig som lärare. Kommer gå fort. Eller inte. Allt är väldigt diffust skulle jag vilja påstå så vem vet.
Inledningen har varit rätt skön ska sägas. Att sitta hemma, lyssna på lite föreläsningar, gå en lunchpromenad har varit en fin vardag tycker jag. Men redan nu, bara ett par dagar in i vecka två så kan jag känna rastlösheten komma krypandes. Det är då träningen ska fylla ett tomrum är tanken.

På söndag har vi en riktig klassiker – Marcialonga. Holaveden har varit i kontakt med vinterns succéman Johannes Eklöf och enligt honom själv så kommer han gå för det. Kommer bli kul, missa inte detta! Långlopp är hetare än någonsin!
Marcialonga är något jag ofta tänker tillbaka på. En perfekt resa var det, om man bortser från Palles söndertrasade knä dagen efter loppet när vi åkte skidor i en sån där skicross-bana. Det är något jag verkligen skulle vilja göra om. Inte nödvändigtvis trasa sönder Palles knä i en skicross-bana, utan jag syftar främst på att åka Marcialonga en gång till. Sitta där efter loppet och käka bolognese tillsammans med tusentals andra skidåkare och kolla om sista milens uppgörelse på storbildskärm. Somna på bussen hem till hotellet och när man kommer fram så bjuder Palle på en öl och en alldeles perfekt mogen apelsin i en solvägg. Dans på kvällen? Det kan du skriva upp!
Jag bara känner att holaveden måste styra en resa dit tillsammans.

Körde 12x600m igårkväll, skickar med det som ett tips. Vi kan kalla det veckans intervallpass. Passar nog bra varesig du vill springa, åka skidor eller dra ski-erg. 50-60 sekunder är lagom, ta i hårt. Lycka till!
/ örnen

Jag och Eklöf efter Lidingöloppet nåt år. Minns inte exakt och orkar inte kolla upp. Innan tjockskornas tid men också under min period med långt hår. Båda under 1:50 så mycket minns jag i alla fall.

Första intervallen på elljusspåret gick i fin fart. Kontrollerat och mycket lovande. Storformen började skönjas vid horisonten. En minuts vila. Återhämtningen snabb. Hann tänka att ”fan vad bra det känns”. Sen första steget ut på andra säger det pang i höger vad. Inte brutal smärta. Mer irriterande. Löpte på 100 meter till den korta sprintbacken och då var det dags att säga tack för idag. Skrek diverse könsord rätt ut i skogen. Moget beteende. Men ganska rimligt.

Tips mottages gärna på hur det här ska avlöpa smidigast.

/RD

Senaste dagarnas usla uppdatering beror på mig. Tar nya tag imorgon!
/RD

Som Palle skrev så var Vasan 2007 en snöig tillställning. Nån minusgrad i starten. Sen nära nollan. Efter första backen så fanns det inte mycket till fäste kvar. Snabbt trycktes klungan ihop uppe på myrarna och ibland var det nog 300 åkare samlade. Det var andra året jag åkte. Första året hade jag åkt in på en 105:e plats som var riktigt bra det året då jag kom tillbaka från en lång sjukdom. 2007 var jag taggad. Säsongen hade gått ganska dåligt innan har jag för mig. Men första söndagen i mars var jag pigg. Det gick lätt att hänga med även under de perioder det gick lite fortare. Känslan att åka Vasaloppet i tätklungan är rätt häftig. Alla stationer passerades och när jag fortfarande orkade hänga på igenom Läde och kilometerskyltarna började närma sig enkelsiffror kändes det nästan overkligt. In genom Eldris höjdes tempot rejält i de nydragana spåren. Nu var det bara att öppna spjällen och det fanns rätt mycket kvar och jag kunde hålla placering 55 in till mål. Tror jag var 3 minuter efter drygt. Det blev min bästa Vasa placering. Kanske inte så väldigt bra, men där och då kändes det som framtiden låg framför mig. Vilket var sant, men inte i Vasaloppet. Efter 2007 gick det aldrig särskilt bra på Vasan jämfört med hur jag körde i andra lopp.

-OL

Livet är en process. I mitt fall en process av skenande kostnader. Märkte i bilen hem nu ikväll att mobilen inte anslutit sig till stereon. Mobilen finns alltså inte i bilen. Tvärvänder. Uppe i berget finner man den i parkeringsgruset. Krossad naturligtvis. Men ändå funnen. Ikhp fint, man får ha överseende med eklöven. Dom hör ändå till. Alltid varit så. Kulturmärkta. Tur man inte har klister på skidorna nu för tiden. Ikväll 25x1min hårt men inte urblåst. Halm kvar i ladan. Imorgon sprintstafett 3 x 2km. Mumma för själen. Ett par halmstrån får sätta av i vinden. Emil Östlin styr upp bra onsdags pass. Förra veckan 8km på Hallby. Andas.

Till helgen ska vi styra upp mot Dalarna igen. Loppet går denna gång från Oxberg till Mora. Lär bli episkt. Skoj. Åker fredag lunch. Måste bort till TB och valla. Kanske blir innan morgondagens stafett alt på torsdag. Grabben vill åka på torsdag, sånt tackar man inte nej till. Det löser sig. Ska åka på ett par andra skidor än dom som användes i Orsa. Vi får se hur det blir.

Riktigt roligt att åka skidor med pojken. Han stakar och skejtar. Nästa år ska han få en skejtutrustning. På tal om Far & son aktiviteter så är det mäktigt att Elitledet i Vasan har Pontus och Ulf Nordström. Far och son. Tänk er. Mardrömmen när man flugit av efter Oxberg, biter man inte ihop nu så kommer strax farsan och då får man höra det ändå tills Mars nästa år. Ulf har varit i minst ettan i 25 år. 165a 2020. 132a som bäst snöfallsåret 2007.

Vill vi inte höra Oskar berätta om snöfallsvasan 2007?