Det var den vintern det. Magiskt ändå. Hård och intensiv. Det räckte med två dagar med plusgrader och regn så var den över. I Örebro hade tjejen minus 17 en morgon, då svider det lite i ögonlocken.
HV går lika knackigt som min löpning. Ena perioden helt ok, andra perioden bedrövligt. Ibland gnistrar det till. Det ryktas om att André Petersson tränar i Husqvarna Garden med de övriga skadade i laget. Det hade varit en värvning av rang. En favoritspelare för mig genom åren i HV71. En gång i min ungdom när jag var på en match med mina kompisar så gick vi ut efteråt och träffade spelarna i spelargången. André Petersson slängde iväg en trasig klubba som hade gått sönder under matchen. Jag minns tydligt det där säregna klubbladet med den tydliga vinklingen på. Han sköt väldigt hårt minns jag. Ofta i krysset. Men sen har jag en tendens att romantisera min ungdoms dagar. Det var bättre förr, så enkelt är det.
På tal om att romantisera, den högtiden som man allt för ofta har förhöjda förväntningar på stundar inom kort. Man vill ju ha den där härliga julafton, med minusgrader och knarrande snö. Ha möjligheten att både åka skridskor på blankis och längskidor på IK Vistas höghöjdsspår. Så ser inte verkligheten ut tyvärr. Det blir nog grått och blött som vanligt, och större delen av dagen spenderas alldeles för mätt i någon soffa. En sån dag behövs också såklart, jag gnäller absolut inte om ni trodde det.
Någon i familjen örn har fått för sig att vi ska bada i landsjön på julafton, jag vet inte varför men tydligen ska det göras. Jag badar knappt i landsjön på sommaren så jag förstår inte varför man ska göra det på vintern. Nya tider helt enkelt. När jag var liten så åkte vi alltid skridskor på landsjön på julafton. Det stämmer säkert inte, men det känns så i alla fall.
Vi hörs vänner!
/ örnen

Lite julkänsla vid centralstationen. Det försvann på 48 timmar med plusgrader 🙂