Framåt. Mot solen.

Thåström har lämnat gitarrerna och gått all-in på synthen. Han ståraldrigstill.

Skivan är ett jävla mästerverk. Lyssnar konstant i två dagar. Helt tagen.

Framförallt den här. Lyssna!

/RD

Tävlingarna är slut för i år. Nordiska mästerskapen i Terräng blev en lerig tillställning. Lyckades i varje fall knipa snabbaste veterantiden. Fick ta i för att hålla en finsk M40 kille bakom mig men det fanns bra med krafter kvar på sista varvet.

2021 blev ett oväntat bra löpår. För några år sedan hade jag nog inte kunnat drömma om att slå 5 PB 2021. Men när vi summerar säsongen så registrerar jag nya rekord på 3000, 5000, 10000, halvmaraton och maraton. Lidingöloppet hade varit kronan på verket men det sparar vi till nästa år. Äntligen fick jag hålla mig frisk i mer än ett år utan några skador. Det som krävs för att utvecklas som löpare är att kunna springa. Så enkelt är det. Kontinuitet lönar sig. Uhrboms pass betalar av sig. Mest nöjd är jag med 15:24 på 5000 meter. Drömmen om sub15 lever vidare in i 2022!

-OL

Mikály Csikszentmihály kom på ordet ”flow”. Enligt honom ”Ett tillstånd av obesvärad koncentration som går så djupt att man förlorar känslan för tiden, sig själv och sina problem.” Vad fint. Nivån av flow just nu, under 10%. Det är kantboll. Ska famna tag igen. Klättra upp för stegen. Mot berget och allt det där. Inte vidare vidare. Utan göra färdigt.

Beställt svinglager. Får kolla på youtube.

Någon som hört nåt om Daniel Rickardsson? Ska han köra nåt el?

Ska börja köra ett pass i veckan i Strutsabacken. Det är sånt som behövs.

Innebandy är inte optimalt för en utan korsband, men det funkar.

Skit samma, verkligen.

Oskar skrev att Strutsabacken blivit tuffare sen senast han var där. Jag har svårt att se att lutningen blivit kraftigare, eller att backen helt plötsligt är längre, men jag åkte dit i söndags för att få det bekräftat. 5 vändor upp och ner. Löpning hela vägen. Den kändes absolut tuffare än senast jag var där också. Det är märkligt hur så enkel träning kan vara så jobbig. Hur kan det bli en sån extrem påfrestning bara av att flytta sin egna kroppsvikt uppför en backe som tar ca 2-3 minuter.
Sen i söndags har jag haltat. Låren är som stockar. Fruktansvärd träningsvärk faktiskt. Men backen är nog faktiskt lika tuff som alltid. Lutningen är densamma och eftersom jag lyckades göra min snabbaste runda någonsin så är väl längden på backen åtminstone inte längre än normalt. Men backen är fruktansvärt tuff om man inte är förberedd. I söndags tog den mig lite på sängen, men nästa gång så kommer jag nog vara lite mer redo!
Allt gott / örnen

Brorsan med stavar!

Netflix-serien var givetvis tvungen att slukas. Sen tvingade jag min kära att se om sista tre avsnitten igen sent igår kväll. Intrycken? Splittrade. Jag vet inte vad jag tycker. Och som alltid när det gäller Palme-mordet så blir jag alltid besviken när ”lösningen” kommer. Det som skiljer Skandiamannen mot alla andra ”lösningar” är väl att alla indicier pekar på att det kunde ha gått till på just det sättet. Inget pekar emot. Men det finns så mycket som aldrig kunnat utredas och som därför aldrig kommer att varken kunna avfärdas eller styrkas.

Igår var också vilt främmande människor inne i mitt hus och synade det i sömmarna. Vi får se om någon vill köpa det. Vi har tänkt flytta upp på berget. Där garaget, backen och stakmaskinen finns. Bergvik. Med elljusspåret som granne. Efter det kommer jag inte tolerera att Qvarnström glider runt och leker Strava-kung.

/RD