Det första som poppar upp när jag skriver ett blogginlägg brukar vara rubriken. Sen behöver inte texten normalt sett ha ett skit med själva rubriken att göra. Idag gör jag tvärtom. När jag skriver det här har jag ingen rubrik färdig. Det är för att jag inte vet vad jag ska författa.

Veckan som gått har kretsat kring väder. Det var varmt sen var det kallt. Nu är det nånting mitt emellan som mest är meningslöst. Men det är ju ljust i alla fall. Det kan de inte ta ifrån oss.

Annars? Två träningar. Fotbollsplan. Hjälplöst dålig form. FHM vill fortfarande inte att det ska tävlas. Nåväl. Det vill de säkert men det är svårt att göra gränsdragningar. Inne på systemet trängs vi i alla fall. Det kan de inte ta ifrån oss.

Lyssnade på en podd om beroende. Börjar inse att jag har de mentala egenskaperna för att lyckas i ämnet. Samtidigt pannben nog att göra förändring. Men det är hårfint det där. Hur nära man kan gå utan att trilla dit i något träsk. Om bagaget är tungt är det lätt att ta till det som inte är bra. Det som får en att glömma eller fly. Tårar är bra. De säger att det mest är salt. Men det finns så otroligt mycket mer. Bördor och grubblerier. Allt blir bra min vän.

Ska omfamna helgen. Gör det du med.

/RD

Göteborg. Staden på g.

Det finns crossåkare som åkt VM och aldrig brutit ett ben under hela karriären. Men det hör till ovanligheterna. Efter omständigheterna har allt gått bra. Det läker. Sjukvårdsapparaten är fantastisk. Vi tar en paus och börjar om igen.

I måndags var det dags för de första varven på Stadion. Kvällssolen över kungliga läktaren. Varv på varv med Uhris som hare.

Blandar löpningen med lite MTB på vårtorra stigar och berghällar tills höften är helt bra igen.

-OL

Kortet är taget tre minuter för det att Oula Palve skickade ner HV71 i allsvenskan. Nostalgikern i mig började leta efter gamla HV-matcher från säsongen 1995-1996 då jag tillsammans med farsan åkte till Rosenlundshallen för att se på ishockey. Att HV71 skulle förbli elitserien troget var inget annat än ett konstaterande. Det har spelats mycket ishockey i högstaligan sen vi såg HV vinna mot Leksand från gamla ståplats i Rosenlundshallen med sviktande tak och plaststolar. Men nu är det över. I alla fall för den här gången. Ett historiskt fiasko förstås. Men vid närmare eftertanke ganska vackert. Jag ska förklara mig.

Samma dag som HV71 åkte ur lanserade en hoper giganter inom fotbollen sin egen tolkning av hur idrott ska utspelas. Sammanfattat: En jävla massa pengar och inget lag kan åka ur. Superligan. Klubbar som grundats av arbetarklassen vars fans sparar pengar för att kunna köpa en biljett nu för tiden. Jag orkar inte säga mer än att även om HV-fansen har det tungt så var glada för att ni kan åka ur och tävla på sportsliga grunder. Nästa år är det ett annat lag. Förhoppningsvis. Stängda ligor strider mot idrotten. Och som jag brukar säga till mina barn: Det är bra att förlora ibland. Vad vore annars meningen med att vinna?

/RD