Skillnaden mellan snöfall och regn är hårfin fysikaliskt men ljusår mentalt

– Oskar Lund

Lite snöfall gör en på barnsligt bra humör. Det är helt sjukt. Borde skrivas ut på recept egentligen. Till och med Göteborg har haft lite vinterkänsla, minusgrader och frostiga morgnar. Att få frysa och sen bli varm har något, kan inte riktigt sätta fingret på det men jag tror alla hade mått bra av att vara lite mer utomhus och frysa helt enkelt. Det primitiva i att försöka hålla värmen. Det låter kanske löjligt men tre minusgrader i Göteborg är brutalt kallt. Helt sjukt.

En granne kom ner med fika igår. Först frågade hon om jag gillade fika. Jag sa att jag älskar det. Det kanske inte syns på min just nu ganska späda löparkropp men det fikas nåt enormt från min sida. Sen bad hon om ursäkt för att deras bäbis skriker så mycket på nätterna och frågade om jag ens kunde sova ordentligt. Jaa, det är rätt lugnt sa jag, men insåg samtidigt som jag sa det att jag aldrig hört ett ljud från lägenheten ovanför. Kanske borde tryckt lite mer på deras dåliga samvete och cashat in både fika och lunchlådor i fortsättningen.
Konstig grej att be om ursäkt för eller. Ganska svårt att bestämma när en bäbis ska vara tyst tänker jag. Vill man dessutom undvika barnskrik kanske man inte ska flytta in bredvid ett.
Fikat var gott i alla fall. Kanske borde bjuda tillbaka på något och be om ursäkt för något jag inte kan styra över.

Söndagens långpass betades av oväntat lätt. Tänk vad lätt det kan gå utan tandvärk och en hälsena som inte kändes av för första gången på 4 veckor. Var tandläkaren inne och rotade nere i fötterna också kanske? Vi får se imorgon, hoppas hoppas. 20 kilometer i bra fart och där benen inte mattades av överhuvudtaget. Magiskt. December kan nog bli bra hörni!

Saknar dessa grabbar. Det vore väl inte för mycket begärt att man ska få till några mysiga löpturer med alla tre över jul. Tillsammans i mörker. Gärna med efterföljande hamburgare eller kebab. Det skulle jag må gott av. Tur att man har dom nära till hands varje dag ändå, det är bara ett facebook-meddelande bort.  Sånt behövs när livet står still under en pandemi.

Vi ses.

/örn

Tandvärk ner i roten. En hälsena som krånglar. Jobb jobb jobb. Glömd lunchlåda och dessutom november.  Fucking november. Den månaden borde man hoppa över ärligt talat. Ingen leverans direkt. Läge att vända blad nu. 2021 kommer bli grymt!

Där borta finns ett sken vid en horisont. Och där ligger dina drömmar men för dig är det för långt Men jag tänker inte lägga mig på knä nått mer
Ni kan kolla på min rygg när jag springer om er

Det är något magiskt med löpning ändå. Även om man mår skitdåligt, har tandvärk ner i roten och lunchlådan blev kvar hemma. En löptur brukar allt som oftast hjälpa. Ibland behövs det en en kort runda, ibland en lång runda. Ibland med sällskap och ibland, tex som igår, helt ensam längs med tomma cykelvägar mitt i Göteborg.
I tisdags tröttnade jag dock. Jag vek ner mig. Var trött på motvind, regn och genomblöta kläder. Bytte om och körde inomhus i friidrottens hus. Förlåt Tegnell. Förlåt Stefan. Förlåt alla mina medmänniskor. Men jag träffade bara dom jag brukar träffa, och dessutom var vi bara 4st, och dessutom var alla friska. På en spårvagn med 50 andra okända människor trivs nog covid-19 viruset bättre.
Hur som helst. Vi sprang 15x200m väldigt snabbt. Det var kul. Jag mådde bra. Sen låg jag i en tandläkarstol i 3 timmar och mådde piss. Vad vore livet utan lite omväxling. Förmodligen tråkigt.

Snart december. Håll ut.
/ örn