Jag hade hoppats på att ta en medalj när vi i söndags sprang säsongens sista tävling på bana. Stafett-sm, 4×1500 meter. På pappret såg det ut som vi hade en god chans på en bronspeng, men stafett är stafett och trots att växlingarna satt bra så fick vi som lag inte riktigt på den där fullträffen vi hade hoppats på. Några sekunder lucka på sträcka två resulterade i att sträcka tre fick jaga sönder sig och när jag tillslut gick ut som sista man fanns det inte mycket att göra. Jag försökte såklart, men 8 sekunder upp till medalj var för mycket. Jag tar med mig en klart godkänd sträcktid och laddar istället om för terrängsäsong. Det började med en rivstart då vi igår sprang 8×2 min i backe. Det känns i röva i dag ska erkännas. Efter en hel sommar med fokus på snabba intervaller på bana och backträningen blivit lidande, men det ska det bli ändring på nu om man ska orka med abborrebacken på Lidingö och backen i berg i ölmstad. Finns mycket gott att se fram emot. Inte minst ett skidläger i Orsa.

Hittade en gammal bild på mobilen, från Lidingö 2018 tror jag. Oskars ansiktsuttryck utstrålar verkligen Lidingö på nåt sätt.
/ örnen