Vilken helg vi hade i Uppsala. Hela team Friberg på samma hotell. Frukost, lunch, middag. Döda tid på hotellrum är något vi alla bemästrar väl. Pga publikfritt på tävlingsarenan tryckte vi ihop oss allihopa på hotellrummet när det väl var dags att heja fram våra kamrater vi television.  Coronasäkert. 10 grabbar i ett rum, det känns tryggt.
Ulfs manskap plockade hem 7 medaljer, ingen dålig utdelning. Då fick vi inget på de längre distanserna på herrsidan, vi var för kass helt enkelt. Det var damerna som levererade mest, Linn och Meraf gjorde upp om det på båda dagarna. Det rör sig om millimeter men Meraf stod tillslut som segrare och drottning av både 5000 och 10000. Vilka tjejer alltså! Suldan kom hem från Monaco och sprang hem ett guld på sin favoritsträcka 5000. Jag skulle vilja påstå att det såg skrattretande lätt ut, vilket det också är förmodligen.
Men det finns två medaljörerna som jag tycker sticker ut ännu mer. Visst, Suldan Meraf och Linn gör det väldigt väldigt bra, men faktum är att det kändes som tre solklara medaljörer. På herrarnas 1500 blev det dramatik, och något som jag skulle vilja beskriva som idrottshistoria.
Ett lopp som gick långsamt och avvaktade exploderade andra halvan och det visade sig passa Johan Rogestedt som handen i handsken. Rutinerad mästerskapslöpare. Slickar kanten i 1400 meter och avgör sista 25. Vilken kille och värd det mer än någon annan efter en rent ut sagt kass säsong. Lamslagen av Corona under våren, mörbultad på hårda träningpass med dåliga lungor och brutit alternativt sett ganska blek ut på de tävlingarna som väl blivit av. Men när det väl gäller är han där och kniper ett guld som ingen kan ta ifrån honom. Så mäktigt att se.
Bara sekunder efter att det stod klart att Roggan tog guld springer junioren Samuel Pihlström i mål som bronsmedaljör. Är det årets skräll? Kanske. Han började alltså med friidrott tidigt i våras, februari/mars där någon gång, och står idag som en medaljör i ett senior-SM. Det är galet. Och som han gör det! Inte samma rutin som Rogestedt under loppet. Åker på många smällar och törnar och halkar bak till en 9e plats ut på sista varvet. Där och då kände nog jag och många andra att det var kört för våran nya stjärna Pilen, men han gör en avslutning som är bortom denna värld och knatar in både på Rogestedt, Almgren och Danielsson. Magi! Idrottshistoria!
Sista varvet har klockats ett antal (rätt många) gånger av mig och jag får det till 53,5s. Med en sån avslutning är han livsfarlig. Passa er!

För egen del blev det ett tungt SM. Jag kände mig trött och seg ganska tidigt in i loppet som jag vill beskriva som en ökenvandring. Det var ohyggligt varmt, säkert långt över 30 grader inne på arenan. Sånt där slår hårt, men det är å andra sidan lika för alla. Jag försöker att gå med täten i hopp om att de ska slå av på farten inför ett avgörande. Min tanke var att jag ville slita mig med i tät  till 4,2 kilometer för att där kunna positionera mig bra inför ett slutvarv. Men det var såklart  önsketänkandet. Repet gick vid 3 kilometer lite drygt, och då var jag chanslös när det kom två gubbar bakifrån som öppnat mycket klokare än jag och jag slutar på en 9e plats totalt. Ändå nöjd att jag testade. Mitt första SM och jag tar med mig mycket nyttiga erfarenheter inför nästa gång.

Nu gäller det bara att ladda imon inför vad som komma skall. Läser ni bloggen så är ni givetvis uppdaterade.
/örnen