Månad: juni 2020 (sida 2 av 6)

Långlöpningens kväll.

Vilken kväll. Vättern en spegel. Badade på midsommar. Det gick, flera gånger om faktiskt. Men kallt. Någon sa sexton grader. Blir varmare successivt nu. På Vätterstranden är det troligtvis riktigt behagligt redan nu. Vissa dagar iallafall. Sommaren alltså.

Ikväll skulle man sprungit långt på vandringsleden. Blev ett par hammarslag istället. Förhoppningsvis kan man runda kaxholmen imorgon. Vi får se. I sommar.

David Nilsson sprang ikväll nytt Smålandsrekord på 10 000m 28,32. Det rör på sig. På lördag springer Arvid halva distansen. Löploppen är igång. Det är sommar alltså.

Ta hand om varandra.

 

 

Säg nåt som inte gör ont

Är tillbaka på plan efter en lång tids bedrövelse. Det är ett otroligt spel. Men det kostar som vanligt. Höft, knä, fötter. Säg nåt som inte gör ont. Återhämtningen tar längre tid nu. Det är bara att konstatera.

Hjärtat då? Det börjar återhämta sig. Det är mest en sorg över att man satt barn till världen som får växa upp på ett annorlunda sätt än en själv. Men kanske är det inte sämre? Måste bara lära sig sättet. Inte bygga upp för mycket förväntan och tro på stordåd varje gång. Besvikelsen väntar alltid runt hörnet. Men den grundar sig i ett för stort hopp, och en alltför stor skillnad mellan förhoppning och realism.

Man lär sig varje dag att vara människa. Och ibland frågar man sig om det är något som inte gör ont? Och är det onda alltid av ondo?

En intervall i helvetesbacken, tio femhundringar på Skiergen, relationer, fotboll. Allt gör ont. Men på andra sidan det onda väntar frälsning i målportalen i Mora, eller någon som ser på dig med den där blicken igen, eller tre poäng. Omfamna det.

/RD

Shredding

Fortsatt vila för foten. Hoppas kunna börja springa snart igen. Men tills dess får jag hålla mig på cykeln. Gjorde slag i saken och köpte mig en ny MTB. En Orbea Occam H10. Mer slaglängd, dropperpost och kralligare generellt inbjuder den verkligen till dropp, hopp och allmänt ståhej på stigarna.

-OL

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger opp.

Loppet från i söndags känns fortfarande av. Lite i benen. De är stela och lite ur slag. Men mest i hjärtat. Det känns varmt och gott att tänka tillbaka på den där ljumna sommarkvällen vi hade på slottskogsvallen i söndags. Bongotrummor som dånade ur högtalarna under hela loppet. Värmen och den karaktäristiska musiken fick mig att få lite känsla av att man var utomlands på semester.
Jag har länge föreställt mig att jag någon dag skulle springa under 30 minuter, men jag trodde aldrig att det skulle kännas så kontrollerat. Det var som att loppet betades av under en minneslucka. När jag tänker tillbaka på det så kan jag inte minnas att jag under någon del av loppet fick slita. Väldigt märkligt. Men så kanske det är när man hamnar i zoonen.

Just nu i skrivande stund är jag trea i Sverige på 10000m, ettan och tvåan i samma lopp är ledande. Jonatan Fridolfsson på 29:22 och Oscar Claesson på samma tid, precis spurtslagen av sin fd klubbkompis. Alla vi tre kommer från Jönköping. Det tål att tänkas på. Visserligen springer Oscar för IKHP, dvs en klubb i Jönköpings län, men jag tror att med rätt förutsättningar så hade även jag och Jonatan gjort det också. Vad saknas? Vad är det som gör att man inte stannar kvar? Det är sådana frågor som friidrotten i Jönköping behöver jobba med. Jonatan och Oscars tider kommer stå sig rätt bra, jag är ganska övertygad om att mina 29:45 inte kommer räcka långt när man summerar friidrottsstatistiken i slutet på året. 2019 hade det räckt till en 7e plats, jag hoppas man kan hålla sig kvar någonstans top 10 åtminstone. Det vore väldigt roligt. Extra roligt var att man peta in sig som nr 6 på Hälle IF:s topplista på 10000m. Det är häftigt tycker jag!

Det finns väldigt mycket att analysera efter ett sånt här race, många frågar vad man har gjort för träning eller vad man ändrat för att få till ett så mycket bättre resultat, jag kapade ju trots allt 56 sekunder på mitt PB. Jag tror det handlar om att trägen vinner. Även förra året var jag i sub 30 form innan min skada satte stopp. Det är jag ganska övertygad om, jag fick bara aldrig riktigt chansen att slå till. Ser man tillbaka på fjolårets träning fram till skadan, lägger till mycket hårt gnetande med alternativ träning och fokus på att bli hel och frisk under hösten och vintern, toppar med 12 riktigt bra träningsveckor med löpning nu under våren med fokus på uthållighet i rätt tävlingsfart så landade det i ett riktigt lyckat lopp.

Jag har inte sprungit överdrivet mycket i år, faktum är att det i skrivande stund landar på blygsamma 1997km, delar man det på 25 veckor får man ett snitt på 80km/v. Det är ganska lite när man jämför med många andra. Däremot så snittade jag drygt 110km/v senaste månaden innan loppet och det tycker jag är bra.  Ungefär den nivån jag villa ligga på. Onekligen så funkar det, speciellt om man följer coach Fribergs upplägg någorlunda.

Stort tack till alla som hört av sig, det betyder faktiskt väldigt mycket att ni är så många som följer min enkla lilla löpsatsning som egentligen är helt obetydlig i det stora hela. Ibland känns det som man gnetar på ofta ganska ensam och i det tysta, men även om loppet på Slottskogsvallen fick genomföras utan publik kändes det som det fanns mycket stöd ¨hemifrån¨

Glad midsommar på er för sjutton.
Hosta inte på varandra och använd mycket sprit, helst på händerna.

/ Örnen

Dagen före mitt i ljuset

Dagen före är ibland bästa dagen. En del av själva upplevelsen. Lite förväntan lite anspänning. Det finns minst lika många dagen före som dagar. Lite lika lite olika. Julafton en klassiker, ett barns förödelsedag också, fast måste tilläggas lite på väg ur hypen. Kanske för att han börjar bli rätt gammal nu men också att presenter nu förtiden är fram diskuterade. Men ändå, man kan vara lite spontan lite rolig. Midsommar  och allt ljus och allt grönt.

Det finns plats för lite slump i år. En oväntad händelse kommer flygande och man tar den och ser vart det landar. Ska väg till Röttle och promenera med ett par vänner. Äta sill ute i naturen, kanske en nubbe i en glänta. Hem förberedd grillning. Kanske en tur upp på Vistakulle. Kanske ett spel. Man vet aldrig riktigt vad som händer. Vin möjligtvis.

Det är intressant hur saker börjar. Vi kan inte få nog av historien bakom. Helst ska den vara väl förpackad. Som hur Alsgaard blev en vinälskare. Det var i Paris på nittiotalet. Han visste inget om vin. Men ändå han var i vinets land med stort F. Hittade två snygga flaskor missade att det tillkommer en nolla på grislappen och sen under julledigheten så BOOM! Det var som att fightas med Dählie under  en femmil. Ett rivigt motstånd som bet sig fast och på den vägen gick det sen.

Sommarpratare börjar. Först ut Greta andra ut UL. Har precis läst åttahundra sidor dagboksnotisar av UL. Det är bitande. Det är okej varken mer eller mindre. Men den har sin dragningskraft. Som vinet.

Du paddlar runt landsjön på mindre än två timmar. Om du vill. Blev inte så frälst som ja trott men rekommenderar aktiviteten. Löpning däremot, vilken känsla. Formen dock inte det minsta tillfredsställande. Det är lite för ansträngande. Måste traggla med det där. Ont gör gott, som ett omvänt vin.

Vi hörs i mörkare tider.
/Johan

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑