Igår bjöd vallen på en riktig härlig kväll. Först tvåtusingar sedan ett gäng tusingar för att till sist avsluta med lite korta snabba drag över 200 meter.
Det börja gå fort nu, riktigt fort faktiskt. Jag tror inte jag har sprungit snabbare någonsin faktiskt. I höstas var jag så trött på skiten när benet inte funkade. I vintras kämpade jag på och hoppades att det skulle släppa. Men det var hela tiden ett moment som störde. Så fort jag tränade lite mer eller lite för hårt fick jag bakslag på skadad. I nästan ett år har jag tagit ett kliv framåt för att sedan ta två steg tillbaka kort därpå, sånt lessnar man på ganska snabbt. Men jag bet ihop och nu känner jag att det har släppt. Jag är i bra form, kanske till och med mitt livs form. Om man nu ändå kunde få börja tävla så tror jag det går kapa en del på alla distanser. Men det ser mörkt ut…
Norge ställer in Hytteplanmila i oktober, vad talar för att Sverige kommer arrangera tävlingar senare i år?  Ingenting egentligen.
Tråkigt år, men vad ska man göra. Bygga vidare inför 2021.

På lördag kör vi ett testlopp på 5km landsväg. Det ska bli spännande att se vart man står någonstans, inte minst för självförtroendet. Men det är såklart tråkigt att det inte kommer räknas, om man nu skulle sätta ett ganska prydligt PB som man inte får skriva upp på sitt CV.

/ örnen