Tänk att en kväll i april kan kännas precis som en kväll i juni. Då när man tar av sig sin kavaj, sparkar av sig båda skorna och byter om till träningskläder. Jag fick fjäska för chefen för att få några timmar ledigt och så sprang jag iväg till Slottskogsvallen. Banpremiär. Det är något visst med dom första stapplande stegen på tartanen. Doften. Känslan. Det var så varmt att bar über hängde i luften men jag tror alla höll kvar T-shirten av respekt för varandra. De bleka kropparna måste få lite färg innan man vågar visa sig.
20 gånger 400 meter. De första tio varven något trevande för att känna lite på det. Man börjar mogna lite och har lärt sig med åren att mot slutet av ett sånt pass kan man få ångra att man startar för hårt. Men på den andra halvan startade hälles egna kärnkraftverk igång reaktor två och då gick det snabbare. Först några varv på 67 och sedan tickade på ner för varje varv innan vi tillsist avslutade på 63.
Jag är nog inte så dålig som jag tror trots allt. Att hålla jämna steg med kärnkraftverket får anses vara mer än godkänt en såndär kväll i april, han sprang nyligen på 31:15 och där någonstans vill jag också hamna nästa millopp. När nu det blir.

Livet i butiken rullar på. Vi säljer faktiskt skor och inte så lite heller. Alla ska ut och gå eller springa nu när man är arbetslös och framförallt när vädret är som det är. Väldigt roligt att jobba då även om dagarna blir lite slitsamma när man pratar med kunder i ett.

/örnen

Hälle-tåget som tuffade på runt 67-68 sekundersvarv. Vi hade också ett snabbare lik som låg runt 64-65 sekunder, men de killarna gjorde också sub 30 på 10km förra helgen. Skönt att få det bekräftat varje vecka hur långt efter man ligger, så vet man om man närmar sig eller ej. Det kommer det kommer. Tålamod är nyckeln.
Hörs hej!