Visa dagar är bara att glömma. Som man glömmer att av pizza blir man alltför mätt. Man lär sig visst aldrig. Man är på jakt, efter en liten liten smula.

Köper väldigt mycket saker för tillfället. Förståelsen är sådär. Man blir uppenbart förvånad av hur lite vi faktiskt vet. Man får kosta på sig att vara lite krånglig. Noggrannhet är ett vacker ord. Ett svårt ord i praktiken. Man får kosta på sig som sagt.

Genom en vän så har ja tillgång till en bra rabattsats. Trotts att man idogt räknat och varit hyfsat rätt ute så behövde vi komplitera i Lördags. Gjorde så i Lördags i en butik som har helgöppet och märkte tydligt prisskillnaden på exakt samma produkt. Prisskillnaden för kvantitet 10 är ungefär lika mycket som ja får ihop till pengapåsen på en hel dag på jobbet. Tanken var att köpa ut kvantitet 10 med rabattsats och lämna tillbaka den på det helgöppna så kunde man ta en dag ledigt och arbeta på huset. Väl där så hade dom inte sagda produkt i kvantitet 10 så världen rasade. Humöret steg från underjorden och det rök i mynningen.

Åkte för att grunda färdigt mitt virke. Grundfärgen som slut med fyra bräder kvar. Mynningen spottade och fräste.

Knäet blev mycket bättre av att styrketräna i trädgården.

Sömn

Slumpen har avgjort mycket i mitt liv. En blick. En blick som inte blivit av om inte… Ja, ni fattar. Jag hoppas att söndagskvällen bjöd på ett ögonblick som symboliserade vändningen. Jag hade lämnat av barnen efter en fin helg. En helg som kunde varit så mycket bättre om den inre stressen inte legat på toppnivåer. Nu hade jag mest dåligt samvete när jag åkte hem. Bestämde mig för att bli bättre på allt. Vet inte för vilken gång i ordningen. Svängde in på Ängslundsvägen. Där stod två legender. Markus Qvarnström och PeterNilsson. Den sistnämnde fick med mig på ett varv runt Landsjön. Viggo med förstås.

Avskyr verkligen bortförklaringar om att man är dåligt tränad. Men faktum är att jag inte haft igång klockan sen Vasaloppet. Har tränat fotboll sporadiskt. Men i mitten av mars fick jag känning i baksidan. En känning som hängt i fram till förra veckan. Det har sammanfallit med en separation och allt vad det innebär. Så träningen de senaste fyra-fem veckorna har verkligen varit skral. Totalt 3 timmar. Och de inföll förra veckan. Det är förmodligen bottennotering de senaste 30 åren. Men. PeterNilsson fick med mig. Han på rullskidor. Jag och Viggo på startlinjen på Vistavallen.

Rev av en 3.25-kilometer direkt för att väcka maskineriet. Kändes ändå väldigt bra. Och det gjorde det länge. Insåg att det här kan bära långt. Men vid 10 km precis ballade magen ur. Jag var millimeter ifrån att skita ner mig om man nu räknar sånt i millimeter. Fick gå i några sekunder och tappade lite fart. Men in på 45.30 ungefär. En tid som visar att det finns hopp. Hopp som gör att det var otroligt skönt att gå och lägga sig ikväll. Nu tar vi nya tag. Mot framtiden. Åt helvete med det som varit.

/RD

På takbjälken utanför saltladan fick kollegan syn på överraskningen Svart rödstjärt. Där satt den vi såg den flög vi minns.

Nu är grunden gjuten. En milstolpe.
Vi passerar någonstans kring Evertsberg.

Oljat vindskivor, fotbrädor och knutar. Levererat från Perssons Trä utanför Allingsås.

Norrlandsgran

15min styrketräning på gräsmattan.

Oscar Claesson sprang runt sjön på 38 minuter. Utan lapp på bröstet. Respekt.

Landsjön Runt bekantingen Markus Jönsson arrangerar ett rullskidsläger i Ulricehamn 9-10/5 för den som vill lära sig om tröskelträning och finslipa på tekniken. Maila markus.tranemoif@gmail.com för att få en inbjudan.

Vad är liv utan familj och vänner? Det är många isolerade som vet svaret på det. Vi får hoppas på återhämtning.

Imorgon crossskola. Man står vid sidan och säger Aj det där gjorde ont eller Aj det där blir dyrt. Men man konstaterar att det inte kan finnas något roligare. Idrottens heroin. I fredags kväll såg familjen första heatet från VM 1989 500cc från Drättinge. Det finns på youtube.

Måste bort till TB, betala min skuld och lägga paraffin på mina skidor. Så fort det blir en lucka. Men ikväll ska vi grunda vindskivor och fotbräder.

Vi hörs