Månad: februari 2020 (sida 3 av 5)

12 dagar

2020-02-18 / / 1 kommentar

Det har skett mycket de senaste månaderna. Och då har bloggen blivit lidande, igen. Kan bara be om ursäkt och bita ihop, köra hårt igen.

Om 12 dagar står vi på startlinjen. Det är väl ingen överdrift att säga att det kommer gå på rutin i år.

I december var Holaveden i Orsa och körde ihop lite mil. Efter 65 km första dagen blev resten av passen en ren pina. Ont, ont, ont. Så kan man bli när det vita guldet helt plötsligt ligger framför fötterna. Man blir ivrig och kör för hårt. När jag kom hem försökte jag hålla ihop det med en del stakmaskin. Var till och med nästan nere på 19 blankt innan en annan säsong satte igång. Fotbollen har bjudit på en hel del intervalllöp och för all del en del styrka. Men där emellan skulle det givetvis ha legat några rullskidspass och stakmaskinspass. De har dock uteblivit. I takt med att vintern bara blivit sämre och sämre har Vasaloppet försvunnit ur fokus. ”Det där tar vi sen” ungefär. Och nu står man här som ett fån. Ska ingå i led 2 som av erfarenhet väl är det värsta startledet att stå i om man inte är på bettet. Kilometerna från Berga By till myrarna är ju de värsta av alla kilometrar och de ger mig ångest. Är man inte påkopplad där ryker en stav och mycket mycket energi kommer läggas på att bli förbannad på alla idioter. Företrädesvis män, eller bara män, som laddat i ett år för att leda på toppen. Här gäller det stålsätta sig mentalt. Jag har mina dryga 25 mil denna säsong att förlita mig på. Har ändå känts helt okej de milen. Det andra är att rutinen borde ge en någorlunda hjälp. Efter nio lopp har jag nu lyckats pussla ihop minnesfragment från i stort sett alla delar av banan. Vet hur det ser ut och hur kroppen reagerar. När man ska hålla igen och när man ska gå på. En plan kan vara följande:

Berga By till toppen på första backen: Passiv. Åk med, håll avstånd och gör inga dumma grejer. Försök inte avancera genom dumdristiga idiotgrejer på flanken. Det löser upp sig snart.

Myrarna till Mångsbodarna: Åk med så mycket det går. Håll klungan. Likadant här, inga dumma grejer. Drick och ät(för en gångs skull.

.Mångsbodarna till Evertsberg: Under mina skidor kommer det finnas fäste. Av erfarenhet vet jag att uppför är min stora styrka. Uttnyttja det.  Drick och ät(för en gångs skull).

Evertsberg till Oxberg: Lugnt fram till Lundbäcksbackarna. Sen ös. Drick och ät(för en gångs skull).

Oxberg till Läde: Fokus på att inte tappa placeringar. Håll ihop det. Det är nu det ska avgöras.  Drick och ät(för en gångs skull).

Läde till  Mora: 15 kilometer till himmelriket. Här finns inga direktiv mer än att överleva, kilometer för kilometer. Det finns inget annat. Den som vill njuta av Vasaloppet får passa på innan det här. För här finns inga regler längre. Förutom att man inte får skejta. Drick och ät allt som kommer i din väg.

Palle och jag ska ta oss an denna härlighet. Vi är nog båda överens om att det kommer bli den tuffaste på år och dagar. Nu handlar det om fokus och mental styrka. Vad är då målet? Vägen förstås. Alltid på väg.

//RD

 

Konungsfärden

2020-02-17 / / Inga kommentarer

Till start i Berga by har Holaveden dom två kvarvarande kombattanterna i bygden. Robert Davidsson och undertecknad. Båda i startled två. Kan dom samarbeta? Kan dom samla ihop sig uppe på myrarna efter startrusningen? Båda har laddat i Sälen & Orsa. Vad som än krävs, vi ska under målportalen i Mora.

På tal om målportalen i Mora. En gång när vi var och jobbade i Bankeryd så träffade vi en äldre man vars bror är mannen som byggt just målportalen i Mora. Vad man kan få reda på om man bara pratar med människor, det är häpnadsväckande.

Vasaloppet är nära nu.

Röd lampa lyser, det är dags för sömn. Lär gå fort. Varit en händelserik helg. Avslutade fint med 13km löpning med Arvid och styrkepass på öis. Det känns gött i benen. Nu kör vi.

 

 

Flyttstökar

2020-02-16 / / Inga kommentarer

Fullt ös, medvetslös i flyttatöket. Ut ur Gisebo in i framtiden. Det är lite av Holavedens föräldrarhem där allting började med korvgrillningen efter Eksjö stadslopp…

Diverse

2020-02-14 / / 3 kommentarer

Inte nog med att vi hann med en relativt galen svensexa i Botswana och allt vad det innebär, Sydafrika bjöd också på ett magiskt bröllop. Och ett sydafrikanskt bröllop, mellan en Eritreanska och en Etiop var ungefär exakt precis så som jag hade förställt mig plus lite till. Alla fördomar liksom infriades. Det var min kära klubbkompis Meraf Batha som berättade några dagar innan vigseln att hennes kusin skulle gifta sig. Jaha tänkte jag, vad roligt. Hade vi vetat detta tidigare kanske vi hade kunnat planera en resa till Eritrea dit jag först trodde bröllopet skulle vara. Men så tätt inpå blir det svårt att planera kände jag. Då berättade Meraf att bröllopet skulle ske i Johannesburg, en bilresa på drygt två timmar och egentligen bara raksträcka hela vägen. Hallå tänkte jag, det finns ingen chans i världen att jag missar en öppen inbjudan till ett bröllop nu när vi ändå är i närheten och därmed basta. Jag älskar bröllop och nu har jag förälskat mig ännu mer i den afrikanska varianten. Så otroligt mycket folk, så otroligt pampig lokal, så otroligt mycket dans hela natten lång och oväntat mycket sprit och fylla. Det var en match made in Heaven så att säga. Merafs kusin blev gift och jag dansade till nån konstig musik fram till tidig morgon, nästan… tänk att man skulle få uppleva något sådant. Vilken grej!

Sydafrika var verkligen häftigt. Ett land jag kommer besöka fler gånger är den spontana känslan. Vacker natur men framförallt superhärliga människor. För att inte tala om lägret jag var på, det var en fullträff på många plan bortsett från min krånglande baksida.

Att lära känna Kalle Berglund var roligt. Skulle jag beskriva honom med ett ord skulle jag nog säga kompromisslös, det finns inget som kommer mellan Kalle B och hans träningsupplägg. Det är inga krusiduller, men det är hårt och han gör det med sådan kontinuitet att han nu etablerat sig i världstoppen. Träningen ser relativt likadan ut året runt, speciellt under grundträning. Han rullar runt på 4st olika intervallpass, som han springer i tröskelfart. Dubbeltröskel två dagar i veckan, snabb backe på lördagar och övriga dagar fyller han ut med 2x10km distans, alltid kl 9 och kl 17. Oavsett vad som händer, även om det regnar eller himmelen är blå, Kalle B tränar på hårt ändå. Med rätt förutsättningar, genetik och drivkraft så blir man bra helt enkelt. Kalle är ett bevis på det.

Löparsverige har drabbats av ett mycket tråkigt dopingfall, sagan som var för bra för att vara sann visade sig vara precis så. Jag väntar in B-prov och en eventuell dom innan jag uttalar mig, men att Robel åkte dit var inget vi behövde. Det är givetvis upp till varje atlet att hålla sig på rätt sida gränsen, men i Robels fall tror jag han hade mått bra av ett bättre team runtomkring sig. Svenska friidrottsförbundet kanske skulle gå in och stötta ännu mer på något sätt. Varför ska han tillexempel ha en utländsk manager med viss tvivelaktig historia som tar hand om honom? Kunde man gjort något innan det blev såhär dumt? Ja förmodligen, men nu är det försent.

Ska vi ta något om baksidan också kanske?
En så kallad screening har genomförts på mina baklår, styrketester där man går igenom obalans och hur muskeln reagerar i olika moment. Det visade sig att höger baksida, den skadade, var i runda slängar 30% svagare. Det är ganska mycket, jag har förmodligen inte ens så stor skillnad i mellan min höger kontra vänster arm. Lägg då till att min primära idrott är löpning, där höger/vänster ben idealt borde arbeta lika hårt. Med andras ord så blir det ganska stor belastning för ett ben som jobbar 30% mindre, eller hårdare beroende på hur man ser det.
Ett gymkort har införskaffats och nu känns det som att lyfta vikter och göra hamstring-curls plötsligt blev roligt. Om 4-6 veckor ska jag göra en ny screening och ett önskvärt resultat då vore om benen åtminstone börjar närma sig varandra i styrka och på så sätt slippa all smärta jag dragits med senaste halvåret (!). Fortsättning följer.

Vi säger väl så. Glad alla hjärtans dag på er vänner. Utan er är holaveden ingenting, lite extra kärlek till er som läser varje dag!

/örnen

Vad händer?

2020-02-13 / / Inga kommentarer

Det tionde raka Vasaloppet ska bara in på kontot. Åkt 9 olika typer av lopp. Det tionde lär bli det mest speciella på många vis. Urkassa förberedelser och bristande motivation. Allt har runnit ur en den här vintern på nåt vis.

Men rutin ska inte underskattas. Det är inga problem att vara king till Evertsberg. Det är vad som händer sen som ger domen. I Mora talar vi ut och sen glömmer vi den här vintern. På alla sätt.

/RD

Äldre inlägg Nyare inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2024 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑