12 dagar

Det har skett mycket de senaste månaderna. Och då har bloggen blivit lidande, igen. Kan bara be om ursäkt och bita ihop, köra hårt igen.

Om 12 dagar står vi på startlinjen. Det är väl ingen överdrift att säga att det kommer gå på rutin i år.

I december var Holaveden i Orsa och körde ihop lite mil. Efter 65 km första dagen blev resten av passen en ren pina. Ont, ont, ont. Så kan man bli när det vita guldet helt plötsligt ligger framför fötterna. Man blir ivrig och kör för hårt. När jag kom hem försökte jag hålla ihop det med en del stakmaskin. Var till och med nästan nere på 19 blankt innan en annan säsong satte igång. Fotbollen har bjudit på en hel del intervalllöp och för all del en del styrka. Men där emellan skulle det givetvis ha legat några rullskidspass och stakmaskinspass. De har dock uteblivit. I takt med att vintern bara blivit sämre och sämre har Vasaloppet försvunnit ur fokus. ”Det där tar vi sen” ungefär. Och nu står man här som ett fån. Ska ingå i led 2 som av erfarenhet väl är det värsta startledet att stå i om man inte är på bettet. Kilometerna från Berga By till myrarna är ju de värsta av alla kilometrar och de ger mig ångest. Är man inte påkopplad där ryker en stav och mycket mycket energi kommer läggas på att bli förbannad på alla idioter. Företrädesvis män, eller bara män, som laddat i ett år för att leda på toppen. Här gäller det stålsätta sig mentalt. Jag har mina dryga 25 mil denna säsong att förlita mig på. Har ändå känts helt okej de milen. Det andra är att rutinen borde ge en någorlunda hjälp. Efter nio lopp har jag nu lyckats pussla ihop minnesfragment från i stort sett alla delar av banan. Vet hur det ser ut och hur kroppen reagerar. När man ska hålla igen och när man ska gå på. En plan kan vara följande:

Berga By till toppen på första backen: Passiv. Åk med, håll avstånd och gör inga dumma grejer. Försök inte avancera genom dumdristiga idiotgrejer på flanken. Det löser upp sig snart.

Myrarna till Mångsbodarna: Åk med så mycket det går. Håll klungan. Likadant här, inga dumma grejer. Drick och ät(för en gångs skull.

.Mångsbodarna till Evertsberg: Under mina skidor kommer det finnas fäste. Av erfarenhet vet jag att uppför är min stora styrka. Uttnyttja det.  Drick och ät(för en gångs skull).

Evertsberg till Oxberg: Lugnt fram till Lundbäcksbackarna. Sen ös. Drick och ät(för en gångs skull).

Oxberg till Läde: Fokus på att inte tappa placeringar. Håll ihop det. Det är nu det ska avgöras.  Drick och ät(för en gångs skull).

Läde till  Mora: 15 kilometer till himmelriket. Här finns inga direktiv mer än att överleva, kilometer för kilometer. Det finns inget annat. Den som vill njuta av Vasaloppet får passa på innan det här. För här finns inga regler längre. Förutom att man inte får skejta. Drick och ät allt som kommer i din väg.

Palle och jag ska ta oss an denna härlighet. Vi är nog båda överens om att det kommer bli den tuffaste på år och dagar. Nu handlar det om fokus och mental styrka. Vad är då målet? Vägen förstås. Alltid på väg.

//RD