snål vs ekonomisk

Bör arrangörer dela ut gratis startplatser till elitlöpare?

Finalloppet avgjordes i lördags. För egen del gick det relativt bra vill jag nog påstå. Inga större ambitioner innan start utan såg mest fram emot att få springa ett lopp jag aldrig tidigare gjort. Ett väldigt fint lopp som jag starkt kan rekommendera om man gillar lite tuffare terräng. 19 kilometer kuperat, större delen på elljusspår samt en del som var relativt tekniskt nästintill obanat. Där stod jag på huvudet och blev riktigt grisig, men i övrigt höll jag mig på benen som dagen till ära kändes pigga och fräscha. Efter ca två kilometer sprang David Nilsson och Alexander Nilsson (ej bröder) om mig och resten av loppet fick bli en one man show där jag sprang ensam i 17 kilometer och bevakade min femteplats. Ganska tråkigt kan tyckas, men också riktigt bra träning att försöka hålla farten helt alena.

Veckorna innan loppet frågade min coach arrangören lite försynt om vi hade möjlighet att anmäla 4st elitlöpare och eventuellt få några fria startplatser. Det brukar vara hyfsat enkelt om man frågar snällt och håller hög nivå, tävlingsarrangörer med lite känsla vill ju försöka hålla en bra toppbredd. Men där fick vi ett blankt nej till svars, med hänvisning att de istället erbjöd prispengar. Istället fick vi en schysst deal i form av 10% avdrag på efteranmälningsavgiften som låg på 400kr. Generöst.
David Nilsson efterfrågade samma grej, med lite bakgrundsinformation att han gjort Sveriges bästa tid på maraton på nästan 30 år, satt svenskt rekord på halvmaraton och i största allmänhet är en löpare som, de flesta av oss har koll på, brukar prestera på en i stort sett internationell hög nivå. Men han fick också blankt nej, med hänvisning om att de är väldigt restriktiva med att erbjuda fria startplatser.  David erbjöds istället en schysst deal på 15% avdrag på efteranmälningsavgiften. Generöst.

I mina ögon är David Nilsson en arrangörs stora dröm, han är lite av ett affischnamn skulle jag vilja kalla det. Så var det i alla fall när David kom och sprang Landsjön runt, någon som verkligen hottar upp arrangemanget och som man skapa lite publicitet genom. Men det tyckte inte Finalloppets arrangörer. Är det bara snålt eller väldigt ekonomiskt? Vad hade det kostat att erbjuda David en fri startplats kontra vad de förlorar på att framstå som snåla? Vem om inte David är värd en fri startplats om man nu är så restriktiv? Istället hängdes de ut och det blev en liten snackis vill jag påstå.

Nu tror jag inte Davids privata ekonomi svajar eftersom han fick lägga ut pengar för en startplats, det tar nog Calle Nilsson hand om ändå ska ni se. Men visst är det lite pinsamt, eller är det bara jag som drar på stora trumman här?
Om jag vore arrangör för finalloppet hade jag erbjudit startpengar till ett flertal olika elitidrottare. Det är ett lopp där elitlöpare, skidåkare och orienterare hade kunnat mötas och på allvar kunna matcha varandra. Banan är faktiskt så pass krävande. Lägg ut några tusenlappar, gör lite reklam, få dit landslagsmän från de olika idrotterna och få ännu mer marknadsföring. Tillslut vill hela Sverige komma och springa finalloppet bara för att få chans att stå på startlinjen tillsammans med ett så pass vasst startfält. Tidsmässigt ligger det perfekt också. Skidåkarna vill stämma av hur grundträningen går innan säsongen drar igång, löparna vill ha ett lopp mitt i mellan Lidingö och eventuellt terräng-mästerskap, orienterarna har väl precis avslutat sin säsong.

I övrigt vill jag verkligen rekommendera detta loppet. Det påminner mycket om det gamla Sverige. Hård terräng, inte överprisat som de nya extremt överskattade loppen som bara vill tjäna pengar, supersmidigt med nummerlappsutdelning och anmälan, förvånansvärt bra markerat längs med banan även i vid den mest obanade terrängen, varm sportdryck och en bra speaker. Allt som allt ett fem plus-lopp. Man saknade nästan knytnummerlapp för att få den riktiga känslan men lite moderniteter är väl aldrig fel.

Med vänlig hälsning,
/ örnen