Tre veckor semester går fort. Tur att en vecka återstår om några veckor, men först sända nyheter sju dagar i sträck.

Att inleda jobbveckorna med att starta upp studion kl 04.30 två dagar i sträck tär på en som fått sovmorgon i tre veckor, men en rivstart är väl det som krävs. Sommaren 2019 skulle behövt ett par rejäla träningspass men mycket annat kommer emellan, försöker inbilla kroppen att den behöver lugna ner sig. Palles ord om att all träning man gjort i livet inte är förgäves finns i bakhuvudet. Det där är intressant och hoppfullt. Alla pratar om att kondition är en färskvara, snarare är det väl formtopparna som är färskvara. Tänker på vinterns träning inför Vasaloppet. I tre veckor drogs jag med förkylning och en illavarslande smärta i bröstet som tvingade mig till läkarbesök och så vidare. Något som inte visade sig vara farligt i sig, men tre veckor utan varken stakning på konstsnö eller i skiergen kändes som spiken i kistan för en förhoppning om topp 1000. Men så kom Rallarloppet på snöblandad is och vips så var man i fas igen. Men är det nåt som erfarenheten om att ha idrottat i drygt 25 år så är det att aldrig fuska och att göra saker och ting rejält när det väl ska göras. Det lönar sig.

Förlitar mig på en fin träningsvår och konstaterar att sommaren trots allt varit i rörelse. Jag suger lite till på den där Mariestaden och lyssnar på syrsorna. Om en månad blir det halvmara i Jönköping. Vad klockan landar på då är idag totalt omöjligt att sia om. Det har dåtiden lärt mig. Nu The Doors och Jim Morrison, fyra år före sin död.

/RD