Mara-segern

Fjärde gången gillt. Efter en svit på 3, 5, 2 så kunde jag till slut få stiga längst upp på pallen. 10 sekunder från mitt PB från förra året. Loppet började rätt fort. Vi var först en femmanna-klunga som snart blev fyra som höll ihop länge. Jag , Världsmästarn Arnesson, en fransman som brukar vara med och träna med Fredrikshof och en till som jag inte kände igen. Jag tyckte det gick i snabbaste laget första milen men kunde bita i utan att gränsen passerades. Upp mot 20 ledde jag klungan och fick en liten lucka ner genom en tät tallplantering. Vid 20 km kommer man ut på en grusväg som man följer till 25 km. Jag försökte hålla upp tempot och luckan växte sakta men säkert. Men jag tänkte att snart kommer nog Arnesson tassande. Vid 25 km börjar loppet på riktigt, stenigt, backar, småkuperat, berghällar och ganska små stigar. När som helst kan man ligga där med kramp om man inte passar sig. Men det rullade på bra och jag såg ingen bakåt. Men vis av erfarenhet vet jag att minuter kan snabbt springa iväg på slutet. På slutet fick jag lite info om att luckan bakåt var stor och jag kunde springa i mål som segrare. Sjukt trött. En härlig känsla. En seger med hela 12 minuter före min franska träningskompis i Fredrikshof. Det var ett riktigt jobbigt lopp i värmen. Men känslan att verkligen få testa var gränsen går är alltid en härlig känsla. Energiabstinensen dagen efter är så stark att jag inte kunde nöja mig en pizza utan gick lös även på en cheesy fries.

Semestern börjar närma sig, frågan är vad nästa lopp ska bli. Går det passa in något stadslopp? En mara eller kanske något terränglopp? Någon som har ett förslag?