Öis är tillbaka på vinnarspåret. För en vecka sedan fick jag kliva av med kramp i båda vaderna efter 60 minuter. Förnedring. Kramp är något riktigt jävligt, som tur är har jag sällan det problemet. Men igår kväll höll kroppen ihop. En hederlig gammal Öis-seger blev det. Inget skönspel men mycket kamp och vilja. Lagidrotten kommer aldrig försvinna ur mitt liv. Jag känner det. Har försökt så många gånger att lämna det av olika anledningar. Men det är ju oförklarligt egentligen. Man ska göra det man tycker om.

Sveriges damer. Vilken insats mot Kanada. Vilken räddning av Hedvig Lindahl. Men detta VAR:ande. Video assistent referere. Vissa saker ska bara förbli som det alltid har varit. Fotboll är en bedömningssport. Ibland blir det fel. Men det får vi leva med. Nu försöker fotbollen implementera något så att det aldrig kan bli fel. Bra, tänker vissa. Men när de väl har börjat kommer de aldrig sluta. Domarna förlorar sin ryggradsreflex. Den sitter i hörsnäckan nu. Och tilläggstiden blir…. nej jag orkar inte. Måste formulera det här bättre. Jag är negativt inställd till VAR. Så mycket kan jag säga.

Nu tar vi nya tag. Tyskland på lördag. Semester på fredag. Bara kör.

/RD

Det blev ett midsommarlopp tillslut. Fick leta mig hela vägen till Borås. Till nästa år måste Robban eller Palle styra upp npgotnigen. Saknar de rosa prickarna. Vinst på 32:43, knappt en mil med varierad terräng. Slog två duktiga kollar, en som gjort 2:19 på maraton för några år sedan.

Ska till Stockholm på fredag. 8 kilometer stadslopp. Gillar de udda distanserna, blir alltid PB då. Kan man hålla 3 minutertempo?

Hörs

/ örn

Händer inte mycket här. Mest aktivitet har vinden och stråna på fältet som vajar fram och åter. Kom en moped för en stund sen, trimmad, för ett tag så blåste liv upp bygden men det la sig i takt med att ljudet försvann. En mås hördes en kort stund annars måste denna sommarnatt vara perfekt med öppet fönster.

Brutalt överkörd av tillvaron. Totalt i däck. Man vet aldrig när det slår till. En grill en kofångare och bang! It’s hurting all this summer to. Känner besvikelse, det är en jävlig känsla. Får ingen klarhet i varför. Nu får man ta det ifrån där det är.

Tömde ut 1,2dl blod från knät. Det underlättade. Det bättrar sig lite också. Smått men ändå. Inställd på en sommar/höst med rehabilitering. Hoppas verkligen undvika operation. Skulle det behövas med en sex månaders arbetsduglighet så behövs kraft utifrån, det känns nattsvart. Kistlock liksom. När en tro på det goda.

Gjorde en MR idag. Svar inom en vecka.

Bestämt mig för att ha en bättre dag imorgon.

Fixa allt som fixas bör. Framåt.

Hur var det nu igen?

I lördags upplevde jag kontrasterna på riktigt. Förmiddag med sändningsutrustning vid Elmia-kontrollen på Vätternrundan. Mötte en gammal speedwaylegend och fick uppleva sedvanlig konditionsidrottsentusiasm och ångest i en härlig mix.

Tio minuter senare in på Dreamhack och en annan värld. Har sällan känt mig så malplacerad. Men när jag insåg att samma entuasiasm och glädje fanns även här kunde jag bottna. Även om innehållet aldrig kommer bli begripligt för en sån som mig vars största njutning är att lyssna på Radiosporten och klippa gräsmattan.

Men folk som brinner är spännande. Oavsett.

Peter Karlsson från Gullspång. Speedwaylegend. Avslöjade även att han bor (typ) granne med Olof Mellbergs föräldrar.

Vilse på Dreamhack.

Harmoni.

Några timmar senare. Lugnet i Bunn. Kontraster. Livets tändvätska.

/RD