Butiksjobb är väldigt fint. Man får träffa otroligt mycket människor, och framförallt väldigt olika människor. Den ena är inte den andra lik, det motsatta vore ju helt fruktansvärt. Tänk om alla va samma, vilket samhälle det skulle bli. Jag har kommit fram till en liten tes att den perfekta tiden att läsa av en människa är 25 minuter ungefär. Första intrycket kan ofta vilseleda. Det går tio minuter, man tycker att personen i fråga är helt dum i huvudet. Vad är det frågan om, hur löser jag det här osv… Sen går det ytterligare tio minuter och man börjar komma varandra lite innanför skinnet så att säga. Där är det farligt att vara låst vid sitt första intryck, för då skulle man hålla fast vid tanken att personen i fråga är dum i huvudet. Istället börjar man inse att det faktiskt går att diskutera med människan. Han eller hon verkar helt okej. Det går ytterligare fem minuter och det kanske slutar med att man vet var människor bor, jobbar med, hur familjesituationen ser ut och vad hen har för drömmar och målsättningar i livet. Ganska märkligt är det. Det kan lika gärna vara precis tvärtom. Första tio minuterna tänker man att det är livets skönaste människa man träffat, här är någon jag vill åka till en öde ö med. Det går ytterligare några minuter och man börjar svaja i sin första uppfattning. Det slutar med att man tröttnar fullständigt. Drömmarna om en resa till en öde ö är som bortblåsta och man vill helst aldrig se personen i fråga igen. Efter några år i butiken kommer jag eventuellt vara svensk mästare i att läsa av människor, inte bara deras fötter.

Sprang 3000 meter i söndags. 2:55 första kilometer, långsam öppning. Lite avvaktade och vi tittade mest på varandra. Sen satte vi fart och sista kilometern avverkades på 2:44 och tre av oss landade under 8:30. Blev väldigt glad då jag känt mig lite kass och slö senaste dagarna. Att kunna avsluta snabbt är det viktigaste i såna lopp. Dessutom i sånt där äkta göteborgsväder med regn och blåst. Nu vänder det! Igår 10×3 minuter också det med bra känsla. Slängde av mig tischan i ren eufori. Tvåplaggslöpning kör man bara när man har riktig feeling, och när Johan Rogestedt gör likadant.

Stockholm-göteborg-stockholm-borås-stockholm-karlstad kommande tre veckor. Det blir svettigt och många timmar i bil och tåg. Löparlivet börjar ta fart på allvar nu. Sponsra mig!

Ni kanske undrar hur träningen går? Helt okej, men styrketräningen har blivit lidande tyvärr. Det krävdes två långdistanslöpare för att lyfta en annan långdistanslöpare. Och det beror inte på att han är tung…

/Örn