I mitt huvud finns en bild ni inte kan förstå. Klockan var 18.20 i söndags. Jag hade äntrat Bergabacken för första gången sen jag jagade Dolla förgäves i ÖIS-Loppet i höstas. Jag hade stånkat mig upp. Känt mig förvånansvärt rapp men ändå så genombultad av maxpuls och darriga knän. Utnyttjat lungorna till max och sett döden i vitögat som sig bör. Kom ur skogspartiet vid Tolarp och möttes av en magnifikt glödande sol i horisonten som borrade ut sitt anlete genom de grådaskiga skyarna. Bländad och regnpiskad på samma gång, ja det går knappt att beskriva. Ibland ser man bara meningen med allt. 

Kroppen är på gång. Jag säger bara det. Det kan bli roligt det här. 

/RD

En fin stiljte här ikväll. Timmen mellan 22 och 23 är rofylld. Man kan fylla den med lite vad som helst. Läste precis om morötter och blev hungrig. Typiskt, när man inte ska äta på fjorton timmar.  Dricker alldeles för varmt te istället, ska rikta in uppmärksamheten till en artikel om författaren Eric Ericson. Sen en av veckans absoluta höjdpunkter Jan Gradvall. 

Efter sömn ny vecka. Vilken vecka. En Holaveden vecka. Oskar börjar nytt jobb och liv i Stockholm, Arvid forsar mot mållinjen i Holland i sitt livsform. Venlo halvmara, erkänt snabb. Det luktar ner mot 70 minuter. Själv åker ja upp till Stockholm på tisdag för att leverera lite jackor till Oskar samt en vacker morgonrunda i den förlovade huvudstaden. Köpt nya skor, kanske blir premiär. När Arvid fick se dom sa han ”Passa dig för dom där du” Det är inga Hoka skor om man säger så.

Såg Adam Sernheim ute och springa snabbt samtidigt som det var Rocksjön runt??

Vad är svaret på frågan vi alla ställer oss, när kommer robbans första reportage i radion? Vi borde samla dom här på sidan på något vis. Vi ska vara hans största hyllare och kritiker, precis som han behöver. Hur får man ihop ett löppass i Ölmstad med tusenhöjdmeter? Vill se den kartan, vill springa det passet, kalla den tusingen. Grilla en korv och öppna en folköl.

Öis är allt annat en platsen för nyårslöften. Ikväll var det soprent bland vikterna. Och då var inte ens Daniel Wetterheim där. Skidåkarna placerade lite blygsamt vid utgången. Anders Boestad, Peter Nilsson och undertecknad. Det finns underlag för utbyggnad helt klart. Gym. Man borde helt klart bygga ett gym. Crossfit inspirerat.

Pettis gick upp en viktklass och slog ut wonderboy med en Superman punch. Det såg vi inte hända, framförallt inte Wonderboy.

Stina Nilsson vad säger vi, vi jublar. Dock mediatränad till uttråkningsgränsen. Men men salut.

Saknar min sängkamrat men nu, som sagt Eric Ericson.

Kärlek

Tillbaka i Grövelsjön där jag spenderade vintern för två år sedan. Vi åker lite skidor över helgen. Igår blev det en tur upp på Elgåhogna. Väl upp på toppen var blåsten obönhörlig och små is och snökristaller blästrade våra ansikten. En mindre bra topptursdag men likväl en dag på berget.

-OL

p

Löparmusklerna börjar så smått att vänjas. Denna veckan en 10 kilometare med en 5 kilometare på mitten som gick i ilfart på elljusspåret. Ett backpass likaså. Men. Benen är inte redo än. Studsen saknas. Det fjädrar inte riktigt och syran kommer tidigt. Kommer nog gå över och köra en del intervaller på skiergen och satsa på lite mer mängd i benen.

Erfarenheten är att intervaller och träning för syreupptagningsförmågan inte spelar någon roll var den görs. Bara hjärtat och lungorna får arbeta hårt. Hösten 2017 gick knäet sönder och jag kunde inte springa på 6-7 veckor. Byggde sedan långsamt. Intervaller på skiergen, lugna löprundor. En månad senare var jag i mitt livs form. Fyra på Jätten Bule och världen låg öppen. Typ.

Fredagsmusik ska vi ha. Denna vecka blir det en låt jag hade på singel när jag var 10 år. Men först idag inser jag vad texten handlar om. Kämpa på därute!

/RD