Månad: februari 2019 (sida 2 av 5)

Skidbytardag

 

 

 

Reason to believe

”Seen a man standin’ over a dead dog lyin’ by the highway in a ditch
He’s lookin’ down kinda puzzled pokin’ that dog with a stick
Got his car door flung open he’s standin’ out on Highway 31
Like if he stood there long enough that dog’d get up and run
It struck me kinda funny, seemed kinda funny sir to me
Still at the end of every hard earned day people find some reason to believe”

Farsan stod i garaget och vallade skidor som så många gånger förr. En riktig klippa är han. Själv ser jag bara till att vara i form, för dåliga skidor har jag sällan, eller aldrig, haft. Den här kvällen var det preparering av mammas skidor inför Tjejvasan. Idag drar Vasaloppsveckan igång, imorgon åker tjejerna. Nu börjar väderapparna att nyttjas till bristningsgränsen. Nu börjar ångesten komma krypande, men framför allt den oslagbara förväntan. Barnen har varit sjuka, jag likaså, men det får bli som det blir.

Jag kom dit strax innan åtta, fast besluten om att testa av formen på det lättaste sättet att mäta, men också det jävligaste. 5000 meter skierg. Hade en sub 19-tid i höstas så det var målet. Men ju längre stunden led ökade farten. Ett tag pekade farten på en tid ner på 18.30. PB-ruset började gå genom kroppen. I samma period tickade pappas spotify-lista över på Bruce Springsteens Reason to believe. En reason to believe on PB var påtaglig. Men mycket kan hända på 1500 meter och avslutningen blev precis så smärtsam som den ska vara.  Det blev dock tredje bästa tiden jag någonsin gjort, 18.41, sex sekunder från nytt personbästa och ett kvitto på att det finns en hög lägstanivå i det här 30 år unga köttstycket.

Det blev Chelsea-Malmö FF och en tallrik pytt i panna för att fira. Göteborgs Rapé till efterrätt, har hört att 1.48-mannen använder sig av samma sort. Malmö hittade också en anledning att tro. De har inte fuskat i vinter. Det höll i 60 minuter men när Marcus Rosenberg fick kliva av tog han Malmös förhoppningar med sig. Ledare är viktiga i alla organsationer, de som är bra ger hopp och tro på laget. De dåliga gör det inte inte.

Jag har en tro om att sitta på Wärdshuset i Mora nästa söndag och beställa in en Mariestad och i godan ro njuta av ett väl utfört dagsverke. Vasaloppet nummer 9 i rad är på ingång. Jag känner vibbarna.

”Du kan inte springa ifrån livet, men du kan alltid försöka”

Comeback i jönnet. Munken runt på 16:30. Det är en riktigt bra tid om jag får säga det själv. 3:01/kilometer. Snart ska jag göra comeback på bloggen också med ett ordentligt inlägg. Vänta bara..

Lättsaltade chips va allt som behövdes för att få nig tillbaka på banan efter dagens 25 km.

Elljusfest

Anti-vintern de senaste veckorna har tagit hårt på snön i södra Sverige. Men Mullsjö hade förvaltat sin konstsnö väl och kunde stoltsera med en knapp 3 km runda. Nummer lapp på och fyra varv att avverka. Lång tung stigning på varje varv som lätt kan knäcka min bristfälliga mjölksyratröskel. Palle startade 30 sekunder efter, så jag kände mig jagad som en badboll en blåsig dag på Böda strand. Men jag lyckades hålla ihop tekniken hyfsat och Palle kom aldrig ikapp.

I omklädningsrummet langande Palle fram en tvååtta och vi kom överens om att elljuslopp är bästa träningen man kan hitta en regntung februarikväll…På lördag står vi på startlinjen på Huskvarnaloppet om inte snön hinner smälta.

Snubblande nära.

 

Höll på att somna ifrån, men tände sänglampan igen för att ge min kommentar till världen. Vissa kvällar är det precis på håret men det går. Man får tänka att det inte alltid måste vara toppklass men hjärta och smärta men det ska alltid vara uppriktigt och ordentligt. Punkt slut. Måndagar kanske är min sämsta dag att skriva på, schemat är helt enkelt fullbelagt. Handla,laga,duka,äta,spela, skratta och umgås. Måndagar är det ja och mina närmsta vänner för hela slanten. Förutom Holaveden då, dom är ju varje dag, även måndagskvällar. Schemalagt umgänge ett perfekt sätt att hålla liv i relationerna. Skapa rutiner. Skapa en åder att leva utav.

Sötpotatis i ugn, flingsalt, rädisskott och fetaost. Lite svartpeppar och en sallad. Öl naturligtvis. Ett par givar sen becksvart kaffe med nävestor chokladboll. Ut först i första omgången, ödeshanden var ren oflyt t när sista kortet dödade mina drömmar. Det är en smärta. Andra omgången kämpade vi länge ja och min banneman från första omgången. Vi jagade varandra i ett mörkt rum och helt plötligt hördes ett ljud när han slog i väggen och ja lyckades hitta han med ett lås om halsen och tryckte han med all min tyngd mot väggen och innanför mina armar kände ja hur han satt i mitt grepp och hans muskler stelnade och ryckte tills han plötligt blev helt slapp och när greppet släpptes föll han rakt ner och lyset tändes och någon sträckte mina armar upp mot ljuset. Det är precis på håret ibland.

Rallarloppet var en upplevelse. På nåt konstigt sätt så bommade ja med skidorna, vet inte hur men men. Ett bra kroppsarbete. Oskar o ja åker till Mullsjö ikväll för att skejta av benen lite. Ska bli kul.

Ni har väl inte missat att Dolla har startat upp sin gamla musikkarriär igen? Bu till han som ger sig.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑