Pärlblött skulle det heta. Om det hade blivit skrivet. Det skulle handlat om upplysta hus i mörker och om regn. Regn som bara daggar, man kan knappt känna det, men man ser det i skenet från pannlampan. Som ett sprut från en duschflaska sen går allt i slow-motion.

Vissa dagar är bättre än andra, andra dagar är mer uppbokade än möjligt. Robban skulle egentligen funderat och låtit sina fingrar glida över tangenterna. Men han blev kvar på jobbet, det är mycket nu. Barnen ska ha julklappar iår också.

Har börjat dansa, organiserat, men även lite på frihand. Ikväll fick köket stå som dansbana. Så som med allt så måste man öva, det gäller högst även Nässjö-turen. Gemytligt att känna dina varma händer och tillslut så satt det bättre än förut.

Det är den tiden på året nu när skymningen kommer ifrån ingenstans och plötsligt är allt bara svart. Det är tyst stilla och mörkt redan vid fem. Man får tröska på, ånga vidare. Snart får vi tända en adventsljusstake. Alltid något.

Skulle tro att vi är tillbaka imorgon med mer idrott. Lev väl sålänge.

Zzzzzlut.