Allting har en början, allting har ett slut. Känns som både och håller på att hända nu.
 – Markus Krunegård

För några år sedan satt jag och mina vänner och skrev var sin så kallad bucket list, en lista där man sätter upp olika mål eller saker man vill klara av i livet. Jag brukar inte ha svårt att skriva men där och då lyckades jag inte få ner något på mitt papper, det kändes så på riktigt den gången. Vad ville jag egentligen med mitt liv? Jag hade ingen aning, men till slut fick jag ner två saker på min lista – milen sub 30 & springa finnkampen. 

Om drygt 2 månader fyller jag 25. Jag får alltid en viss åldersnoja när jag fyller år, kanske för att jag inser att livet går alldeles för fort. Därför har jag bestämt mig för att ta tag i det jag tycker är viktigast, och det är inte att jobba 10 timmar om dagen för att ha råd med en dyr lägenhet. Jag vill ju springa milen under 30 minuter, det är egentligen allt jag har tänkt på från den dagen jag skrev ner det på min bucket list. Tyvärr har jag aldrig gett mig själv chansen men jag har lärt mig mycket på vägen ändå. Nu ska det bli ändring på det tänkte jag!

När man skriver något på Holaveden blir det officiellt på riktigt. Nästa år springer jag för Hälle IF, och det känns faktiskt jättebra. Det var ett tungt beslut till en början, att avsluta ett kapitel är aldrig lätt om man inte får ihop orden ordentligt. Några var säkert besvikna men andra var väldigt positiva till bytet. Någon sa att det var extra tråkigt för Jönköping som friidrottsstad, men allvarligt talat vem i JKPG kommer att bry sig – de är ju endast ett fåtal personer som ens vet om att jag springer. Dessutom är jag fortfarande samma kille, en löpare från Jönköping även om det står något annat på klubblinnet.

Det finns många personer att tacka för tiden i IKHP. Det känns verkligen som ett avslut nu när jag gör det, men jag är ganska övertygad om att jag en dag kommer tillbaka. Anders Grönvall drar ett stort lass och har lärt mig mycket med all sin erfarenhet. Det var under hans vingar jag för första gången fattade hur man tränar, dvs väldigt hårt men inte för hårt. Karin Spjuth har också varit en sån som tagit tag i de gemensamma träningarna och hört av sig när jag ligger på latsidan. Vi ses snart igen!

Nu väntar nya utmaningar. Jag har bytt stad, bytt klubbtillhörighet och bytt träningsmiljö. 3-4 kvällar i veckan kör jag med träningsgruppen som består av några av de bästa löparna i landet, bara det har gett mig en enorm motivation och det känns verkligen som en nytändning efter ett svajigt år. Utöver kändisar som Musse, Meraf Batha, eller Japhet Kipkorir tränar jag även mycket med Anders Grahl (som ska ha ett extra stort tack för att ha tjatat över mig till Göteborg och scoutat in mig till Hälle ) och Oscar Carlsson. Jag är övertygad om att båda två spränger 30 minutersgränsen nästa år på milen och det ska bli väldigt inspirerande att få vara med på den resan. Allt detta under ledning av Ulf Friberg som säger att han coachat betydligt sämre löpare att gå under den där magiska halvtimmen, och det känns väldigt hoppfullt.

Tillsist vill jag ge en shoutout till min hyresvärd Adam Sibgård, som ständigt erbjuder gott träningssällskap samt tak över huvudet varje natt här i Göteborg. You the real MVP och det vet du om hoppas jag!

Med kärlek – Aö

Over & out, for now!